16:09

Ska säga klart för idag med jobbandet. Måste dock vänta på bussen i ca 50 minuter till. Sedan får jag komma hem till lelle familj. Längtar efter fredagsmys, kanske hyra film, äta lite chibba dibba (chips och dip), eller ost och chark. Ha gött mys alla fyra helt enkelt.

(Paus för att ta selfie som jag i slutänden inte kunde lägga upp pga jetemörka ringar under ögonen samt noll zmink kvar i fejset)

Lite kär i min familj för tillfället, antagligen pga sett dem så lite den senaste månaden. Så ser fram emot mysig helg med julmarknad på Hembygdsgården, funderar på om vi ska bada lite bastu på lördag också, tänkte kanske julbaka lite om energi finnes osv. Var visserligen smart och köpte morotskaka och toscakaka på niornas brödbasar häromdagen, så frysen har ju fyllts lite.

(Paus för att sms:a lite med fotograf som var här i förra veckan och plåtade)

Tänkte även att man skulle slå till med adventstacos kanske, på lördag. Och bjuda familjen Ögren-Nilsson, det var länge sedan.

(Paus för att sms:a min syrra och bjuda in henne)

Ja, det är ett litet liv, härligt i all sin enkelhet och med de små sakerna just nu. Känner att det är där jag hittar den mesta glädjen. Har två jobbiga resor kvar nu, sedan är det jul så det jävla stänker om det. Men har också ett julbord med spa – kul! – och en lillejul med Kookien inbokad. Så det finns även två roliga övernattningar kvar att se fram emot. Inte bara jobbiga jobbresor.

(Paus för att svara på två mail om en digital kampanj tillsammans med brittisk TO)

Jaha. Nu är det 25 minuter kvar innan bussen tuffar hemåt. Nöjd med den här arbetsdagen. Har planerat en workshop, en fam trip och en speeddatingträff tillsammans med fransk turoperatör, sammanställt lite rapporter, besvarat en rad frågor från destinationerna i Basecamp, planerat en kampanj för holländsk TO, och en för UK och arbetat ikapp den mail som legat och grott medan jag varit i Jokkmokk, Gällivare, Kiruna och igår hemma med liten Tage som blev jättesjuk i måndags, så att vi fick ta honom till doktor och han tappade både röst och andningsfunktioner helt. Men nu är han nästan frisk, och jag är nästan ikapp med allt. Nästan.

Jag är däremot sjuhukt hungrig, ingen frukost och ingen lunch (middagen igår bestod av lite salami och nötter pga inte hungrig, så nu börjar det kännas som läge att äta något igen). Extremt dåligt utgångsläge för att gå på Konsum och fixa fredagsmys tyvärr. Kanske måste skicka dit D ensam så att jag inte köper upp hela lagret med chips…

Continue Reading

Tröttman

Så stark. Jag har ALDRIG varit så här slut i november. Jag tror det kanske handlar om att vi inte har fått någon snö. Det är väldigt, alltså väldigt, mörkt ute hela tiden nu. Det är först med avsaknaden av snön som man inser hur mycket den betyder. Och så är det glashalt ute. Allt är täckt av is istället för snö.

Nåväl. Det  handlar om att kämpa på och ta sig igenom den här månaden fram till jul. Sedan andas ut. Jag hoppas att snön kommer, nu har vi i alla fall minusgrader även på dagarna. Alltid något. Det här får såklart även stor betydelse för mitt jobb, många av entreprenörerna som inte kan börja köra som planerat. Bygger man t ex ett hotell av snö, så är det ju bra om snö finns. Men även alla andra som är beroende av snön, hundspann, skidor etc. Mycket besvärlig situation detta.

Goda nyheter dock, alla mina små leoparder ligger på Konsum och väntar på att plockas ut. Hoppas nu bara att de passar också, så kan jag gå runt och vara donna med klös hela Sthlmsresan.

Så trött. Råkade se något fint hem på insta just nyss, drabbades av stor sorg när jag tänker på mitt eget hem som bara förfaller. Längtar tills jag har stora barn som inte bygger saker av gamla kartonger längre. Vi har så mycket kartonger överallt i vårt hem, orkar inte. Konstiga högar med skit överallt. Mina resväskor ouppackade till exempel. Nu reser jag så mycket igen att det iofs inte är någon idé att packa upp dem, bara byta ut lite i dem mellan varven.

Hålla i och hålla ut. Tjock har jag blivit också. För många resor med renfilé och för mycket tröstätande av chips. Det är ett jävla gnäll nu. Då är jag ändå i en bra period i min cykel. Bävar för om det här blir en sådan där helvetescykel, då vet jag inte vad jag gör. Tyckte faktiskt förra var riktigt bra måendemässigt. Inte så himla arg på världen och mig själv. Kanske hjälper de där tabletterna. Så klart har jag ju nu skitit i att ta dem några dagar, måste komma in i det igen.

Continue Reading

Short bob typ

Ja jisses som jag har googlat och kollat youtubetutorials på hur man stylar ”short bob” de senaste dagarna. D klippte bort en decimeter på mig i söndags kväll, sedan dess har jag hunnit se ut ungefär så här:

Lite kul med variation ändå. Mer möjligheter än med långt på något vis, då varvar jag bara mellan uppsatt och löst, nu har jag tagit ut svängarna lite mer känns det som.  Och fast håret är ganska kort kan jag ändå ha det uppsatt, hade det i onsdags faktiskt. Tog ingen bild på det, dock.

Also assvårt att hålla på med hår, har aldrig gjort. Tänkte i alla fall att jag skulle köpa en rundborste och en fön, känns som att det behövs när man har kort hår.

Sen fumlade jag till med min telefon och hamnade på nån bild för två år sen, när jag hade jättelångt hår och så tänkte jag FAN. Det är ju egentligen långt hår jag vill ha. Ungefär samma känsla som alla gånger jag har färgat håret mörkt eller rött. Ångern! Där har jag fattat beslut att aldrig mer. Borde antagligen komma till samma vett och sans vad gäller längden. Men det är ju tyvärr det här med blekning, det sliter så himla mycket på håret (även om man använder Olaplex) efter några år, att det helt enkelt behöver börjas om. Så här korthårig har jag inte varit sedan T var bebis. Nu börjar vi om på ny kula. Ser fram emot åtta nya år som långhårig.Ska bara låta det växa ut lite hära.

Det jag gillar med kortare hår är att man faktiskt inte behöver borsta det så himla mycket efter tvätt om man är bra på att göra det innan. Stor skillnad mot att vara långhårig.

Continue Reading

Komma levande ut ur november

Tror ej jag klarar det. Komma levande ut ur november. Känner att hela vägen fram till julledigheten kommer att vara så vidrigt jobbig att det liknar inget.

Jag är jättetrött redan nu. Alltså jättetrött. Fick så dålig semester i år, med så mycket jobb hela tiden. Stress över för lite personal, sedan full jävla rulle när alla nya var på plats, uppstart av ett nytt jätteprojekt (plötsligt fem miljoner till per år att fixa marknadsaktiviteter för, men samma mängd personal) och alla stora och små saker att fixa samtidigt. 300 företag i andra änden som man ska tillfredsställa, 16 kommuner osv.

Det är mycket länge sedan som jag var så här himla slutkörd faktiskt. Orken finns där, men glädjen nere på noll. Man är mer som en apatisk liten maskin.

Nästa vecka ska jag bo på följande tre hotell: Ett hem, At Six och Grand hotel. Inte ens det känns särskilt lattjo. Jag hoppas dock att alla mina leopardprylar hinner anlända innan dess, pga kolla:

Vill poängtera att samtliga leopardprylar var på 50% rea – jag håller stenhårt fast vid att inte handla annat än på rea eller begagnat. Hursom, känner EXTREMT viktigt att jag kan klä mig uteslutande i leopard denna jobbresa.

I nästa avsnitt: Jag tränar på min nya frisyr.

Continue Reading

Orkar inte

Världen. Hade lång fake news och konspirationsdiskussion med Tage i morse, baserat på synagogaskjutningen. Hela George Soros-prylen. Det började med att han någonstans snappat upp att folk fortfarande tror att Elvis Presley fejkade sin död. Så vi vuxna drog igång en lång indignerad harang om vad sådana saker kan leda till (dödsskjutningar i synagogor till exempel).

Sedan började jag bekymra mig om Bolsonaro. Eller, det har jag gjort ganska länge nu. Läst många artiklar, både svenska (DN har rapporterat bra) och utländska. Men nu är det ju klart att det är så det blir. Tjena välkommen Brasiliens nya diktator.

HUR, HUR kan världen gå i samma fällor gång efter annan? Lär vi oss ingenting av historien? Blir tokig på att även Bolsonaro verkar vara vald som någon slags protest, snarare än att man håller med om hans politik. Det vansinnet måste upphöra! Såg en artikel på liknande tema hos SVT tror jag det var, som handlade om det faktum att många i Sorsele röstar på Vänsterpartiet lokalt och Sverigedemokraterna nationellt. Och alla som uttalade sig bara ”PROTEST” som anledning till varför. Hur kan man gambla så med ett helt land? Varför inte engagera sig politiskt i sådana fall, och åtminstone försöka påverka, göra landet bättre eller vad fan det nu kan vara, istället för att lägga nationens framtid i händerna på ett gäng inkompetenta fascister? Nä, alltid nån annan som ska fixa. Så trött på den här jävla liberalistvågen där man ska vara sig själv närmast samtidigt som man vill att socialismen ska fixa offentligheten. De två sakerna lirar inte så superväl ihop pga socialismen bygger ju på samarbete – både monetärt och personellt. Inte på att man ska gosa till det så bra som möjligt för sig själv aka låga skatter och vinster i välfärden och samtidigt åtnjuta allt gött slit som offentlig sektor providar oss med.

End of den ranten.

Also, jag fixar ju inte så himla många stora övergripande samhällsfunktioner själv jag heller, är tydligen mest bra på att skrika om det på internet. Men jag är ganska bra på att jobba lokalt i alla fall, där tycker jag att vår familj gör det riktigt bra med olika typer av insatser för det gemensamma. Fast det tär på tiden ibland, och man önskar att man kunde köpa sig fri som de i storstäderna gör. Men alla har ju inte råd, så det är väl toppen att istället ställa upp med tid så att fler kan ta del av det gemensamma som också är gratis (att det finns en bio, att barnen kan gå på teater, valborgsfirande, barngympor, rena dikeskanter på våren, julmarknader, semmeldagar, you name it). Det är bara lite synd att det är ungefär samma (antal och vilka) familjer som rattar alla de här sakerna. Vore ju smutt om alla kunde dra sitt strå till stacken ett år i taget till exempel.

Så. Nu ska jag jobba och förbereda tusen timmars möten denna vecka. Ska åka land och rike runt känns det som, till exempel workshop i Gällivare i morgon, workshop i Kiruna på onsdag, lunch till lunch-workshop tor-fre, möten i Björkliden/Abisko/Riksgränsen fre-lör, workshop i Jokkmokk på måndag (vilket innebär att jag måste åka dit redan söndag för att klara tidsschemat). Fattar knappt själv hur detta lilla helvete ska gå till. Är så opepp på allt också. Tror det där med D-vitamin bara är fake news pga tröttare än nånsin.

 

Continue Reading

Huskvinnan suck

GUD vad jag är trött på huskvinnedebaclet redan innan det dök upp. En gång för alla: kvinnor som säger sig inte ha upplevt könsdiskriminering och därför inte tycker att feminismen behövs, kan endast och allenast säga det pga har ännu aldrig upplevts som ett hot för männen.

Huskvinnan är inget hot.

Däremot är det så klart soft att vara huskvinna. Om man med det tänker sig att man kan gå och skrota hemma och ägna sig åt hobbies. Osoft om det innebär passa upp på mannen. Jag ville också leka hem och familj när jag var liten och just hade flyttat hemifrån.

Ganska osoft att ha varit huskvinna när man:

a) vaknar upp vid 65 och har 0 kr i pension

b) blir lämnad för en yngre huskvinna och har 0 kr i egen inkomst (och inget hus- att sätta framför sitt -kvinna)

Och åh kombinationen av a) och b).

Men jaja. Alla 25-åringar ska igenom det där, och tycker att tidigare generationers feminister har bråkat lite i onödan.

Även så jag.

(ser också en annan sorts huskvinna, nämligen ”frilansskribenten” som bli försörjd av sin make men har ngn spalt/sida i ngt månadsmagasin – ofta skönhetstips el dylikt, så hon kan gömma sig bakom en hittepåkarriär)

Så. Låt oss aldrig prata om detta igen.

Continue Reading

HERREGUD

Ja HERREGUD vad jag lät som Blondinbella i det där sista inlägget alltså. Ej meningen. Är verkligen inte någon Blondinbellamorsa.

Dock att vi jobbar ganska aktivt med båda ungarna i det där med att prata med folk, fråga, vara med och tycka till. Jag tycker det är rätt viktigt ändå. På samma sätt som vi tyckte att det var viktigt att Tage läste en eller ett par böcker inför bokfestivalen de var på i förra veckan. Också av respekt mot de författare som kommer dit och föreläser. Att någon har läst hens böcker, kan diskutera dem och ställa vettiga frågor (”vettiga”).

Det var för ganska exakt en vecka sedan. Jag högläste första delen i serien, sedan läste Tage två böcker själv på morgonen innan skolan (han har börjat stiga upp så ohemult tidigt igen, men som tur är gör han som man säger, så när vi sa att han skulle stiga upp och läsa, ledde det till att han plöjde två delar själv) och sedan, efter författarträffen, lyssnade han på en fjärde del eftersom de även finns som ljudböcker. Nu har han börjat på femte boken i morse. Att vi tyckte han skulle ta det ansvaret har ändå resulterat i att han läst fyra, snart fem, nya böcker som han ju INTE hade läst om det inte varit för detta faktum. Och han tycker ju att de är bra. Plus att jag är rätt nöjd med att han läser själv om morgnarna, istället för himla iPad och Fortnite. Vill ju så gärna att han ska bli en läsande person. Och det är han väl, för sina åtta år, men det är klart att det kan bli bättre.

Och även om det kanske är lite blondinbelliskt tänkt, så är det ju det här med vad det tankesättet gett mig. Jag ser ju resultatet för egen del. En sak jag tycker är bra som min mamma gjorde (gudarna ska veta att inte allt hon gjort varit rätt heller) och som jag också vill ge ungarna. Alla som träffat min mamma vet hur långt ifrån en blondinbellamorsa hon är. Även så är jag det.

Continue Reading

Att fatta beslut

Min lillasyster (som inte gör så mkt annat än klättrar i karriären på LKAB även om hon just denna gång faktiskt kliver nedåt, helt medvetet från både hennes och ledningens sida. Det är i linje med de riktigt stora planer de har för henne ur ett 15-20-årsperspektiv…) sade vid något tillfälle att en av de saker som gör att hon är ganska bra på att vara chef, är hennes förmåga att fatta beslut och sedan ta ansvar för sina beslut.

Jag vet inte om jag är lika principfast som hon – nej, det är jag inte, min värld har nog bra många fler grånyanser – men jag tror att det är en av de saker som också har gjort att jag oftast brukar betecknas som bra på mina jobb. Jag fattar nästan alltid beslut utan att tveka.

Det här är något som mina föräldrar, framförallt min mamma, har arbetat väldigt aktivt med när det gäller oss barn. Vi har sedan vi varit små, fått fatta mycket egna beslut, fått ta ansvar och sköta mycket dialog själva. Och stå får våra beslut. Hon brottades mycket med blyghet kopplad till de här sakerna själv, och beslöt sig tidigt för att hennes barn skulle träna på att fatta beslut och att känna att de har rätt att vara med. Min pappa, som inte är så blyg, har däremot den här glada självklarheten i en massa sammanhang och den kombinationen har nog varit ganska lyckad tror jag.

Vi pratade om det i helgen. Jag är väldigt stolt över min lillasyster. Hon är ännu ganska liten, men hennes potential är väldigt, väldigt stor.

Jag är också glad över att min mamma jobbat så aktivt med beslut- och ansvarsbiten. Det har hjälpt mig massor. Det var också asjobbigt när jag var liten, jag fick jämt träna på att göra saker som jag tyckte var ganska läskiga (prata med vuxna om vad jag ville, gå och handla eller beställa, ringa samtal osv) men jo. Jag har igen det med råge nu, i mitt arbetsliv. Uppenbarligen också mina båda systrar. Det finns väl en anledning till att vi alla tre har utbildningar och karriärer som kan betecknas som hyfsat framgångsrika, trots att ingen av mina föräldrar andats en endaste minut om att det förväntats av oss. Tvärtom har vi haft noll krav på oss vad gäller just den biten. Har aldrig behövt ”bli” någonting.

Tänker mkt på det nu, i relation till de egna ungarna. Därför som jag också gärna låter Tage träna på att t ex beställa mat på engelska när vi bodde i New York, fast han bara är åtta år. För att det är bra att utmanas lite emellanåt. Därför som han sålt jultidningar så duktigt och på egen hand, och så vidare.

Ska bli ännu bättre på det också.

Continue Reading

Tricoloren

Det var halsduksrea! Eller, på 20-kronorshyllan låg det två halsdukar, en svart och en fin gråblå färg. Slog till på båda. Ganska så neud. Sedan sist har jag även köpt fiskolja. Inne på femte dagen nu. Har inte fattat riktigt vad den ska leverera dock, men jag kommer i alla fall ihåg att ta dem. Vi får se.

Vi har börjat titta på The Split. Eller det kan t o m vara så att vi är typ färdiga redan? Det är bara 6 avsnitt. Nä, det borde vara något till. Hursom. Den är mycket bra. Tycker om deras familjeliv, Nathan och Hannah. De gör mkt knasiga saker med sina barn men lyckas ändå vara föräldrar mitt i det. Många i persongalleriet jag är förtjust i faktiskt. Och hela serien är intressant och bra på olika sätt.

Två saker jag har fastnat för:

  1. De har ett absurt stökigt hem, Hannah och Nathan. Mkt uppfriskande. Sällan jag sett ett så stökig övre medelklasshem skildrat på teve eller film. De har också ett väldigt mysigt hem, men gode tid vad grejer överallt. Att de ens hittar något i köket till exempel (de hittar påfallande ofta till vinet i alla fall).
  2. Kläderna. Eller mer specifikt Hannahs kläder. Hon har nästan uteslutande (förutom en plommonlila fodralklänning) kläder som går i blått, rött och vitt. En väldigt fin liksom smutsblå färgton dessutom. Älskar när stylingen är så där genomtänkt. Röd tråd. Älskar också att hon har samma kläder mellan avsnitten, något som nästan aldrig händer i teve. Hon har t ex ett par rödblåa lackpumps som förutom att de är snygga, förekommer ganska frekvent serien igenom.
Se här för bevis på rött blått vitt

Sedan är det ju brittiskt, så det är såklart sexskandaler och piskor involverat. Engelsmän är så hemskt förtjusta i piskor och blöjor och sånt. Tydligen – vilket verkar rätt rimligt ändå – så handlar det om deras internatskolepennalism. Man är så van att få stryk att man förknippar det med något ljuvligt. Sedan tror jag också att det handlar om att det är ganska skönt att slippa dominera (det är ju också ofta politiker och högt uppsatta män ur näringslivet) och ta ansvar. Utan istället bli liten skolpojke utan förpliktelser som får sig en och annan lavett. Avkoppling helt enkelt. Ack ja.

 

Continue Reading

Köpstopp etc

Jag hade någon liten tanke om köpstopp igen. Hade ju det i början av året och egentligen har det inte runnit iväg särskilt mycket sedan heller, men en del strögrejer här och var. En hel del onödigt. Plötsligt köpte jag fyra nya stickade tröjor till exempel. Tre visserligen på rea, men ändå. Om man nu vill vara schysst mot miljön är ju att sätta stopp för det här behovet av att ständigt konsumera, något som jag tror skulle underlätta mycket. Om saker kostade mer, kanske vi skulle köpa färre. Man kanske skulle ha en jeanskjol och ett par svarta kostymbyxor istället för 10 av varje, typ. Tänker jag? Förr i tiden klarade man ju sig med betydligt färre plagg.

Så då började jag titta på det här med Capsule-garderober. Men det funkar ju inte riktigt för en stilbytare som undertecknad. Skulle sörja djupt om jag inte fick ha 70.s look ena dagen, parisisk höst andra, och rocktjej tredje typ. Man vet ju aldrig vad man vill leka just den dagen.

(funka och funka, vill man vara snäll mot miljön kanske man är så illa tvungen att bestämma sig för en stil och hålla sig till den)

Så nu har jag faktiskt landat i, att jag under resten av året ska hålla mig till att handla på antingen rea eller så begagnat.

Mkt nöjd med detta beslut, köpte jag en till stickad tröja från Filippa K på Tradera… Så nu har jag fem nya stickade tröjor inför vintern. Ehum.

Barnens garderob är naturligtvis undantagen från detta, men till dem köper jag och får, ändå så mycket begagnat. Har t ex köpt vinterjacka och täckisar från Didrikson till Tage, 400 pix för båda på Tradera. Ejda fick varm Isbjörnsoverall av min jobbarkompis dotter (och en till extraoverall dessutom).

Ska bli mkt intressant.

Med det sagt, ska jag nu kolla in Lindex rea (mest pga min son har 90% för korta byxor i sin garderob, men jag hoppas i hemlighet även på halsduksrea).

Continue Reading
1 2 3 21