Gwang

Just det – jag har ju mitt i all stress köpt en finfin liten ampoulegrej som jag blandar i foundation och så får jag sån jävla gwang så det liknar ingenting.

Vita propolis ampoule heter den i alla fall, och jag är mycket nöjd. Alla säger att jag har sån lyster these days. Bra sätt att dölja stressen i fejset på, med andra ord.

 

Continue Reading

Den inre stressen

Det är konstigt med stress. I ett år levde jag i en sådan stark stress över en grej med mitt företag, att jag inte kunde sova, inte kunde äta, kunde typ ingenting. Minns en panikångestattack på väg till ett flyg, som jag bara tog mig igenom med hjälp av min syster. Hon fick sitta med i taxin, genom säkerhetskontrollen, ända in i sätet på flygplanet. Hon var där och var alldeles lugn. En jävla tur.

Sedan hjälpte min kollega Maria mig att hjälpa mig själv som det heter. Allt löstes, jag fick ordning på allt just precis innan jag åkte till USA och numera är den stenen borta. Men ändå ibland, när jag behöver göra saker som har med det att göra, så kommer stressen direkt. Det hände nu på morgonen, min ekonomitjej kom med ett papper jag behöver skicka in, ingenting allvarligt, går att lösa på fem sekunder. Men nu sitter jag här ändå, och hela kroppen skriker.

Jag vet inte om jag är extra känslig just nu, för jag har en ganska stor stressbörda på mig på mitt jobb också. En av mina medarbetare blev allvarligt sjuk för en månad sedan. Jag fick gå in och ta hens arbetsuppgifter också, och hen råkar vara en av de som jobbar mest av alla på hela kontoret. Det är visserligen bara tillfälligt, och i måndags fick vi klart med en vikarie, en medarbetare ute på en av mina 12 destinationer. Jätteduktig, proffsig, kan projektet, kan bara hoppa in. En sten föll från mitt bröst så klart.

I morse fick jag mail. En annan medarbetare på den destinationen har blivit hastigt sjuk. Eventuellt borta länge. Kanske kan de inte längre avvara min vikarie.

Jag har haft så mycket att göra att jag inte ens har någon plan B för en ny vikarie. Fick trolla fram en sådan på bussen till jobbet, tror jag kanske har löst det om det nu visar sig att jag inte får förstahandsvalet.

Men det är sådana här saker hela tiden. Igår när D hade en flygkris på väg till Göteborg och undrade hur han skulle göra, så fräste jag till ordentligt, helt i onödan. Men jag orkar liksom inte ta ett enda jävla beslut till vissa dagar. Det är en av nackdelarna med att vara chef. Alla dessa beslut (och möten, men mer om det en annan gång) man måste fatta, hela dagarna. Och nästan alltid jobbiga grejer.

Alltså, ÄLSKAR ju mitt jobb som jag har nu, verkligen älskar. Jag har hamnat precis rätt i tillvaron. Jag tycker att i princip varenda grej jag gör, varenda dag är fantastisk rolig. Och jag har skitmysiga kollegor, alla sex personer jag chefar över är svinhärliga. Vi gör bra saker. Vi får cred. När jag inte måste vikariera för en person som har hand om de nätta marknaderna Tyskland, Holland, Frankrike, Schweiz och Österrike, så har jag faktiskt också alldeles lagom mycket att göra. Visst, det är mycket resande. Det är länge sedan jag tyckte det var coolt att åka på tjänsteresa om en så säger. Men för det mesta tycker jag att också det är kul. Jag är den regionala marknadschefen så nästan alltid när jag kommer har de ansträngt sig, visar upp destinationen från sin bästa sida. Man får se, prova på, äta gott. Resorna i sig är sällan jobbiga, det som är tärande då, är ju det dåliga samvetet. Frånvarande mor och fru.

Nåväl. Stresspåslaget kom, klingar antagligen strax av och idag ska jag få gå på AW. Det är länge sen, så det ska bli roligt. Jag får ju oftast skippa sånt eftersom jag måste ta bussen hem hela himla tiden.

Continue Reading

Livet, ändå

Igår bakade jag bullar. Det var till min pappa, jag förser honom med bullar/bröd till älgjakten och han kommer tillbaka med x antal skjutna älgar i retur. Är tanken. Jakt är ju jakt, liksom.

Det tog emot med det där bakandet. Fast efteråt, och lite under tiden tänkte jag lite, och jag bakade ändå en helt vanlig vardag, där jag samtidigt var ensam med barnen (D i Sthlm) och således fick sköta middag och läggning och medling parallellt med baket. Var liksom klarbakad med både gahkku och kanelbullar strax efter åtta på kvällen. Inget barn hade dött eller svultit eller ens skadat sig under tiden. Tvärtom var det ganska mysigt hela tiden.

Jag har så svårt att GÖRA saker nuförtiden. Precis allt tar emot. Jag har ingen jävla ork till något, inte ens till saker som är roliga (tycker ej bakning är roligt).

Bullbakandet gick så snabbt att jag började fundera på varför jag inte gör det oftare ändå. Tog fram fammos gamla assistent och gjorde degen på ett kick. Den blev skitbra och lättarbetad, det blev ganska lustfyllt ändå. Men vägen fram till det. Så svårt, så svårt att komma igång. Ta sig för något liksom. Hamnar halvvägs med allt och ibland inte ens det. Skjuter upp, skiter i, lämnar.

Dock nu: mkt glad åt att bullarna finns, har redan ätit två stora idag. Pappa tog nämligen inte alla, han tyckte vi skulle spara åt oss själva också.

Continue Reading

Outfits vecka 36

Det var fanimej inte mycket påklätt förra veckan, med vabb och hemmajobb och make i Sthlm och you name it. Men en dag i alla fall, tog jag på mig korta svarta skinnshorts från Asos, en svart lammullspolo från samma ställe, svarta strumpisar och sedan Martens. Utomhus hade jag även en svart smokingkavaj från HM:s Victor och Rolf-kollektion, den har jag använt mycket. Riktigt mycket. Glasögonen har f ö ingen styrka. Har massor med bågar utan styrka som jag köpt på eBay som jag har på när jag får lite feeling.

Men med just de här kläderna finns det en grej som tangerar mitt tidigare inlägg ändå – att jag gick så sjukt mkt i kostym och dräkt när jag var typ 25, något jag slutade med när jag kände mig trygg i min arbetsroll. Kostymen blev som ett slags skydd – alldeles förutom att vi hade klädkod iofs, men den luckrades så småningom upp också.

Nu är jag så trygg i de flesta roller att jag tar ut svängarna ganska mycket klädmässigt. Har som synes inga problem att gå i superkorta skinnshorts och Dr Martens på jobbet eller hemma eller på krogen trots att jag är 41 och antagligen inte borde.

Min son uttryckte det fint häromdagen när jag kom hem (det var inte när jag hade de här kläderna) ”Mamma, du ser alltid ut som en tonåring med attityd”.

Det gör jag ju iofs inte alltid, men jag tar det ändå som en liten komplimang, tror jag?

Continue Reading

Föräldraskapet och vem jag är nu

Härliga Hanna skriver kort om föräldraskap, utveckling osv. Vem man var innan man fick barn och vem man är nu.

Jag är osäker på om det är just föräldrarollen som utvecklat mig, jag tänker mer att det är, som Hanna också var inne på, åren som går.

Jag fick ju barn ganska sent, jag var 34 när Tage kom, och 37 när Ejda kom. Jag tyckte att otroligt mycket hände åren efter 30. Kanske något/några år innan också, men det mesta efter 30. Jag har skrivit lite om det förut också, att jag t ex blivit bättre på att välja mina strider. Förut tog jag dem alla. Jag skiter mer och mer i vad människor tycker. Är nog mer nyanserad? Jo, jag tror det.

Jag har väl inte direkt något lugn i mig själv, det känns inte som om det någonsin kommer att bli. Men jag har en mycket större aning om det, vad som kommer följa med hela livet och vad som kanske försvinner, formas om. Jag vet också ungefär vad jag skulle vilja ha bort och vad jag ändå någonstans inte vill bli av med även om det inte är enkelt att vara människa med de egenskaperna.

Vad har föräldraskapet bidragit med? Kanske att jag blivit lite bättre på att ta mig igenom saker. Kämpa på, så att säga. Jag har på många sätt varit en quitter.

Mmm, mer? Jag vet inte. Jag tror inte jag definierar mig så mycket som förälder. Definitivt inte i första hand. Jag tror inte att det nödvändigtvis varit det som påverkat mig mest som person under de här åren. Eller så har det, bara det att jag inte ser eller känner det. Men visst, föräldraskap har lärt mig mycket om maktlöshet, om kärlek. Känslor som annars kan vara svåra att landa i eller som man inte gärna tar i, för det kräver mycket.

Jag tycker nog nästan att det har varit svårare att hitta sig själv som människa för att det tar sådan tid att leva när man är med små barn. Det har liksom varit sju år där mycket fokus legat på andra människor. Det är säkert nyttigt också. Ett jävla navelskåderi är det lätt att det blir när man har mycket tid för sig själv. Nu har jag liksom utvecklats nästan lite i skymundan. Det har inte fått ta så stor plats. Jag märkte mycket mer av det fram till typ 35. Att det verkligen hände grejer.

Och så blir barnen stora (iaf större) och plötsligt känner man att jaha, är det den här jag blev under tiden, jag fick ju knappt vara med och bestämma alls.

Ganska nöjd med hur det utvecklats hittills, ändå? Tror jag.

Continue Reading

Beautyshopping senaste tiden

Har legat lite lågt med att köpa skönhet den senaste tiden. Men några små saker har kommit i lådan.

Min ansiktskräm från Paula’s Chocice RESIST-serie utgick i somras. Förbannad var jag, för det är en av få ansiktskrämer som faktiskt levererat det jag behöver från en ansiktskräm. Den tillfälliga ersättaren som rekommenderades har helt pajat min hy. Nu kom den nya ordinarie ersättaren, också i RESIST-serien med andra ord och där den förra favoriten hade SPF 30, har nu den nya SPF 50. OCH verkar lika bra som den gamla i övrigt! Halleluja säger jag. Jag köpte en liten provtub för 99 spänn, när den är slut ska jag köpa fullsize. OBS att jag bara kört tre dagar än så länge, men det är oerhört lovande. Dessutom slipper jag nu ha extra SPF 50 på mig. Också mycket bra, sparar ju pengar enligt all härskande logik här.

Det andra köpet var Urban Decays Naked Heat-palett. Det här var ett helt och hållet onödigt köp, jag håller på och filar på ett långt inlägg om ögonskuggor med tilltagande ålder, men paletten ser så fin ut att jag började inbilla mig att jag är en ögonskuggeperson. Jag är ju inte riktigt det. Men rostbrunröda toner, fint till blå ögon och jag har andra paletter i Naked-serien (konstigt, när man inte är en ögonskuggeperson?) så jag vet att kvaliteten är mwah.

I måndags kom den och den är verkligen så fin som jag hade hoppats på! Har försökt leta sminkningar med lite tutorials på Pinterest för att se hur andra använder den. Det är liksom på den nivån jag är vad gäller ögonskugga. Exakt noll förmåga att tänka själv och är väl 3 av 5 när det handlar om att få till de där kopieringarna lika snyggt. Men men, jag kämpar på. Nu med Naked Heat i min ägo.

 

Continue Reading

Sjukläger

Sedan sist: Jag har haft superhärlig helg tillsammans med Karin där jag tyvärr också blev supersjuk på lördagskvällen och har haft feber sedan dess, i princip. Jag tror att jag varit feberfri sedan i morse i alla fall (det är tisdag idag) men tyvärr blev Ejda också snabbt sjuk. Det är som vanligt när D åker iväg – barnen och teven slutar funka.

Så idag har jag vobbat. Mest visserligen jobbat, för Ejda är osedvanligt bra på att sköta sig själv så jag har kunnat ha möte med 12 kommunikatörer och därefter med Visit Sweden och vår gemensamma reklambyrå i nästan helt lugn och ro (fick torka henne efter att hon gjort no2 under kommunikatörsmötet, men det var också allt). Jag cyklade till affären och köpte popcorn till henne sen och därefter bestämde vi att middagen skulle intas som picknick på vardagsrumsgolvet.

Antagligen var jag en idiot som just dammsög allt INNAN picknicken.

Nåväl, hon är en fröjd den där lilla ungen. Livsaptit kan man säga. Nu kom hon just in och hade förväxlat en björktrastunge med en örn. Egentligen borde hon väl inte vara ute, men hon är pigg och glad och har inte haft någon feber att tala om, bara hosta, snor och klart nedsatt allmäntillstånd. Jag tog det säkra före det osäkra för att hon inte skulle bli sjukare. 10 minuter utomhus dödar nog ej.

Daniel kommer hem sent i morgon kväll och förutsättningarna är ändå, får man säga, goda, för att samtliga (inklusive katten) har överlevt hans tre dygn hemifrån.

 

Continue Reading

Outfits vecka 35

Fyra påklädda dagar!

 

Måndag: jeansskjorta och vida kostymbyxor från H&M, svarta pumps från Tradera

Tisdag: lång jeanskjol från eBay, är nog från 70-talet, t-shirt som jag köpte i New York, Converse

Onsdag: jobbade hemma

Torsdag: lång leopardklänning från Asos, svarta pumps igen

Fredag: pyjamas från Asos, jag har den som tunika typ, svarta tights och Doc Martens

 

Är så glad att det är höst, bara ben från maj-augusti. Men nu är det september och dags för strumpisar under kjolen igen. Tack för det.

Continue Reading