Mmm cravings

Fortsätter med min jävla blondinbellafetisch. T ex får jag numera, efter att ha råkat klicka på nån Styleinlänk nån gång, en massa reklam i mitt Facebookflöde för deras kollektioner. Känner ett plötsligt sug efter varenda slinkig liten blus, kjol och klänning och för all del, byxa, som produceras i deras regi.

Om jag lyckas hålla köpstopp i mars också (februari har gått asbra, har haft noll sug) så tänker jag slå till på något därifrån.

Har även väldigt gult hår, sjuhukt irriterande. Oh well. Nu ska jag hoppa på bussen hem, det här har varit en lång vecka. Har somnat vid 22 varje kväll, så himla trött.

Continue Reading

Mat och vänner

Kommer fullt med folk hit de närmaste veckorna. Till helgen kommer PPOO t ex, så nu ska det lagas mat som passar pescetarianer och kräsna barn. Tage önskar tacos (han förknippar tacos med fest tror jag, plus att han älskar ”hårda tacos” och äter 12 tacoskal själv typ) så jag ska göra med både lax och sojafärs. Vi gör ofta tacos på sojafärs. Sen ska jag göra krämig citronpasta och lägga till lax och räkor och marinerade champinjoner och ruccola så man själv får plocka till sin tallrik. Och sötpotatissoppa med fetaostpizzabitar. Och så hoppas jag på att det blir rester lite då och då, så man kan trycka i sådant till lunch. Tänkte ha en västerbottenpaj i frysen i beredskap. Och göra min och Ejdas goda jordgubbsglass till efterrätt, och kanske blåbärspaj. Och baka grötfrallor så det finns till frukost.

Man larmar och gör sig till.

Synd att vi har 25 grader kallt bara. Svårt med uteaktiviteterna. Men solen gnistrar tamejtusan fantastiskt ute och jag hoppas mina palettblad tar detta till sig nu. Det har varit en hård vinter för dem. Ska gå till affären och köpa lite växtnäring också. Vill inte plantera om dem riktigt än, men ser helt klart att det går att tjoffa näringspinnar i dem den närmaste månaden.

Idag kommer det någon liten doktorand av något slag, inom kulturområdet, för att prata med oss om stad och landsbygd.

Synd bara att man också har exakt noll tid att hålla på med allt detta pga jobbet HOPAR sig. HOPAR.

Continue Reading

Han är borta

Jag har skojat lite kring det faktum att min son har lämnat mig. Men ska sanningen fram, så är det en smula ovant och märkligt att inte längre vara solen i hans liv.

Att kompisarna drar, och att de hittar på en massa roligheter efter skolan varje dag. Att han ibland kommer hem sent, eller att de kommer till oss och hänger i hans rum i timmar.

Att han har slutat sova i vår säng. Fast i natt kom han ändå över, men för det mesta sover han hela nätter någon annanstans. Den enda lilla tid jag har nu är när det är läggdags och vi läser tillsammans. Harry Potter just nu. Sedan sköter han sig själv.

Stor och liten på samma gång. Nu mer än någonsin. Det känns så underligt. Han har alltid varit min unge. Vi har något mystiskt band han och jag. Men plötsligt är jag inte alls så viktig. Eller, jag ser att han ibland slits mellan familjen och kompisarna men jag ser ju också att kompisarna vinner.

Det är som det ska vara, det är inte det. Men underligt känns det ändå trots att jag på vissa sätt längtat efter självständigheten.

Älskar den där lilla grodan som är vår unge.

Continue Reading

Smolket därå

Kan inte vara så där kräksrättfärdigt lycklig, skämmigt hålla på och skryta om det. En sak som inte är så jävla bra är kroppen. Jag TROR det kan ha med mina nya minipiller att göra, för plötsligt har jag jättestora (allt är ju relativt) tissar igen, och mage/rumpa. Så jag tror att det har dykt upp en helt ny hormonuppsättning här som har satt sprätt på kroppen helt.

Samt det faktum att jag inte rört en fena sedan jul. Det hänger ihop såklart. Jag brukar iofs inte gå upp i vikt av en stillasittande livsstil (hade väl vägt en miljard om så varit fallet pga är ju typ amöba sett till rörelsemängd) men jag är också 40+. Det händer grejer med kroppen. Ska försöka träna nu igen. Jag är inte alls så stressad längre och känner att jag har ro att komma igång. Med tanke på att jag sällan ens haft tid att äta lunch pga gör ju än också flera människors jobb, så har träning tyvärr kommit ännu längre ner på listan än mat.

Så himla irriterande är det. Nå, det går ju att göra något åt i alla fall, och jag vet ju dessutom vad jag ska göra, så bara att sätta igång antar jag. Plus att när livet blir ljusare, både bokstavligen och andligen, så orkar man sådant. Till exempel kliva upp tidigt och träna innan jobbet.

 

Continue Reading

Days like these

Det har varit några bra dagar. Jag får massor gjort, just nu håller jag på med en workshop för vår tyska marknadsplan, ska köra den på fredag. Så nu försöker jag lära mig så mycket som jag bara kan om Tyskland. Som till exempel att de har ganska få stora städer, trots en befolkning på 82 miljoner är blott fyra städer miljonstäder. Hur har det ens ngn betydelse tänker vän av ordning nu? Jo, för oss som destination har det ganska stor betydelse. De är vana vid landsbygd, inte lika rädda för storslagna vyer och ensamma skogar som till exempel britterna. När vi marknadsför oss mot Holland drar vi mycket på möjligheten att få vara ensam, något som aldrig händer i overcrowded Holland, tyskarna kan vi locka med aktiviteter i naturen, för de är inte rädda för den, och vi visar aldrig öde platser för britterna (vi jobbar nästan uteslutande mot London) som blir skraja om de inte ser att det finns människor och bebyggelse dit de ska. Glada människor i grupp är britternas melodi. Och nära till comfort. ”Soft Adventure” om man så vill.

Sådana saker är ganska roliga att hålla på med. Vi förflyttar oss också från en ganska traditionell geografisk marknadsföring, till att se att vår resenär är global och gillar man nischade teman, så gör man det oavsett geografisk marknad = drivkraftsstyrd marknadsföring. Ingenting nytt kanske, men för oss är det nytt. Vi har direktflyg från flera europeiska storstäder som vi måste stötta, så därför behöver vi ändå fortsätta det geografiska fokuset. Tyskland är vår största utlandsmarknad (vi räknar våra nordiska grannar som i princip hemmamarknad eftersom du bara behöver ta ett kliv så är du i ett annat land, i stora delar av destinationen. Jag behöver inte åka särskilt långt för att min mobil ska slå över till det finska telenätet till exempel) och det är roligt att gräva ner sig ordentligt i landet.

Nåväl, nog om mitt jobb. Det är roligt dock. Mitt jobb.

Annars har det också varit bra dagar i familjens sköte. Tage växer för varje minut känns det som. Vi har en helt annan jargong oss emellan plötsligt. Han är liksom stor. Vi kan tillsammans skaka på huvudet åt hans vansinniga lillasysters alla upptåg, vi kan diskutera massor (idag på väg till skolan diskuterade vi effekterna av svartjobb till exempel). Kompisarna har blivit tokviktiga men på kvällen hänger han gärna med mig och spelar tv-spel eller vi läser Harry Potter tillsammans. Ejda är ju en helt annan resa. En ljuvlig unge, med fantasi långt över alla gränser och humör därefter. Men som igår fick så fint beröm av förskolepersonalen för sitt sätt att vara. Går att diskutera med ”hon är precis lika resonabel och vältalig som sin bror”, är en av få som klarar av att sitta vid ”ensambordet” (äta lunch utan vuxen vid bordet, bara med kompisar) och är duktig på att klä på sig själv vid utevistelse. Och deras relation sinsemellan *grinemoji* – det går inte en morgon utan att Tage kramar sin syster hejdå innan skolan, de längtar efter varandra när de är isär, och berättar ofta att de älskar varandra. (och sen får man ryta åt dem för att de ligger i soffan och sparkar på varandra också såklart, men det hör väl till)

Trots Ejdas trots, eller vad man nu ska kalla hennes livsstil, så är det väldigt harmoniskt hemma hos oss för det allra mesta. Det slår mig ganska ofta. Enkelt, liksom. Och roligt. Vi pratar så mycket som familj och det är väldigt mysigt. Häromdagen stod jag och E och skar fruktsallad och E frågade sin pappa om ”han skriver på någon ny bok just nu, och vad ska den handla om?” så vi diskuterade bokskriveri en stund. Fint i all enkelhet. Ja, det är väldigt mycket samtal. Det böljar liksom, och tar aldrig slut. Och om det är så här nu, när de är bara 4 och 7 år, så känner jag en upprymd glädje över hur det framtida familjelivet kommer att bli. När de är stora och kan ta en mer aktiv plats så att säga.

Eller får vi slut på samtalsämnen lagom tills de når tonåren, bara för att vi tömt ur allt om allt redan? Hemska tanke. Man ska ju vara ödmjuk inför livet ändå tänker jag.

Men just nu, just nu fungerar mitt arbetsliv som 9 av 10, och hemmalivet får tamejtusan samma betyg. Hur ofta händer det att allt klaffar samtidigt? Never I tell you. Och ändå händer just det just nu!

Continue Reading

Facket och skönhetsbranschen

Ah! Nu kom Annahitas efterlängtade uppföljare om facket.

Jag såg på Skincitys Insta häromdagen, att många ifrågasätter varför de inte har kollektivavtal. Att de nu ska bojkotta Skincity.

Det här är en fråga där jag faktiskt själv ställer mig dubbel. Jag kommer ju från en bakgrund (så väl den geografiska bakgrunden som min närmaste familj/omgivning) där facket har stark ställning. Men så har jag varit 17 år i Stockholm, i arbetsmiljöer där facket varit helt frånvarande ur många aspekter. Det har ibland öht inte behövts, ibland behövts jävligt mycket. Ibland har det svängt mellan de två tillstånden på samma arbetsplats också, och det är väl kanske själva grejen. När det är bra, och rosa moln och ”belöningsresor” för personalen, fruktkorgar, roliga kickoffer etc, man jobbar lagom mycket, får stöd, rätt lön osv. Då är det ju fine att facket inte är där och lägger sig i. Men saker händer hela tiden i ett företag och plötsligt är fruktkorgarna och belöningsresorna borta, man beordras övertid eller förmås till tillfälliga löneavståenden utan att kanske veta vad man då ger sig in på (har hänt t ex mig). Då är det ganska bra att ett kollektivavtal funnits där och puttrat på i bakgrunden. På min nuvarande arbetsplats har vi ganska länge haft ett s k ”hängavtal” med Unionen, men sedan i år har vi ett riktigt kollektivavtal.

Så jag är så klart fortfarande pro facket.

Men att avstå från att handla hos ett företag som inte har kollektivavtal, hmm, svårt. Inte bara nu för att det är Skincity alltså, som jag ju köper mycket hos, men alla de sakerna går faktiskt att få tag i någon annanstans, så det i sig är ju inget bekymmer.

Jag känner att antingen så behöver jag ta ett principiellt beslut om att inte stötta företag som inte har kollektivavtal och då måste jag ju kolla upp detta varenda jävla gång jag ska handla ngt (och gaah samvetet för min sydkoreanska hudvård från eBay), eller så är det otroligt synd att företag inte fattar (i synnerhet företag inom handel etc) att kollektivavtal inte är något som ska prioriteras bort och man kan påpeka det som konsument. Utan bojkott. Eller hur gör man?

Börjar låta som Moderaterna under apartheidåren vafan. Eller när Sara Skyttedal nu tar en extra flygresa pga ”vill stötta klimatet”.

Hoff, varför kan man bara inte få konsumera i lugn och ro utan att hela tiden vara någon slags samhällsförbättrare? Jag bara undrar. Närå, det gör jag så klart inte, och visst är det väl bra att sådant här vrids och vänds, belyses etc. Ska vi nu konsumera, så kan vi ju åtminstone göra det medvetet tänker jag. Men alla saker. Cruelty Free, kollektivavtal eller bara inte barnarbete i fabrik, miljöaspekter, jämställdhet, sexism etc osv. Saker som förr i tidens konsumenter inte brydde sig om, pga inte ens behövde i vissa fall, kanske borde ha behövt i andra. Det blir bara svårare och svårare att vara Bra Person™. Ibland är världen en jävligt jobbig plats.

Continue Reading

Söndagsmask 11 februari

Trestegsraket idag – först rengörande mask med vit lera från Maria Åkerberg, sedan syra pga var väldigt länge sedan, men nu är vädret milt och huden mår därefter, dvs tillräckligt för en sådan behandling. Valde 10% Lactic Acid från The Ordinary, den är hyfsat snäll mot huden men ger bra lyster och ffa bra textur på kort tid. Ska köra en liten kur för att få bort det värsta vintertillståndet.

När syran fått sjunka in (tandborstning och munvatten) lade jag en snäll återfuktande nattmask över. Paula’s Choice sviker aldrig.

Jag fick en annan minipillersort häromsistens, och jag tror inte vi är kompisar. Bevis 1: fick mens och har haft det i tre veckor nu. Bevis 2: oren hy i en neverending loop, trots snälla beprövade produkter utan aktiva ingredienser.

Tänkte att en ordentlig rengöringsmask följt av en renande syra skulle göra susen. Alla dessa ersättningsprodukter på apoteken, får man nånsin det som skrivits ut i receptet längre?

Continue Reading

Fuskveganerna

Vi går så sakta mot veganska middagar (och korv till lunch ehumm) i den här familjen. En vegansk pastasås med palsternacka (och riven ost i barnens sås för att lura dem att det var carbonara) i lördags, och en ruskigt god vegansk krämig tomatsoppa (med ricottatortellini i för att göra den mer matig för barnen, hence fuskveganism) på ugnsrostade tomater. Tage har ätit bra båda dagarna, Ejda har ätit noll. Hon har visserligen varit magsjuk natten mot fredag och har bökat enorma mängder med maten sedan dess.

Jag har börjat köra hälften-hälften också, när jag gör såser och grytor med créme fraiche i. Hälften mjölkbaserat, hälften Oatelyprodukter. Vi smyger liksom bort mot det veganska. Har plockat ner ytterligare ett par recept från Undertian som jag ska testa i veckan. Men med det sagt ska jag nu rota fram nån älgrostbiff och göra Sloppy Joes till morgondagens middag.

Färgade även håret idag. Det behöver några svängar till med silvertoning, svårt att bedöma tiden när man färgar med Olaplex i. Hela proceduren tog 2,5h. Ingen skillnad mot att gå till frissan således, förutom att jag väl gjorde av med 100 kr istället för 2000. Nästa gång ska jag låta T18 sitta i dubbelt så länge så får vi se.

Nu ska jag gå in och domdera med Ejda som tjorvar med sin pappa för att slippa sova.

Continue Reading

Längtet

Jahopp, samma visa varje februari. Längtet efter att kunna gå i högklackat, tunna små skor. Där är jag nu. Dessutom med en nyinköpt galakjol och ingen gala pga istället för Sthlm blev det Piteå och jobbkonferens. Så klackaskorna är långt, långt borta *sad emoji*.

Februari är den värsta månaden.

Men! Bonus att jag har roligt på jobbet. Jätteroligt. Förutom det här med skorna då, det stör mig verkligen. Och förutom att jag är ganska så stressad. Men igår ganska sent på kvällen låg jag och pillrade lite i excel och blev märkbart uppiggad. Jag blir alltid uppiggad av excel. Fick ett märkligt sug att bygga en sjudjävla databas för vår gästnattsstatistik. Ska försöka hinna med det, om Maria vill alltså. Vi har en totalt oanvändbar och otymplig excelfil med all data från de senaste fem åren, som vi skulle behöva bygga upp något vettigt av.

Ja, jag ska banne mig göra det. Längtar klackaskor, längtar excel. Som vore jag på Kungsgatan 5 våren 1999 igen.

Continue Reading

Läsvärt just nu

Läste flera bra saker på min lunch idag för övrigt:

T ex den här texten från Annahita om skönhetsbranschen och hur vi skriker om hur synd det är om sniglarna som får släppa till sitt sekret, men gladeligen köper arkmasker som fattiga människor får framställa under slavlika (och ohygieniska) förhållanden. Eller IsaDora och Rituals, här i Sverige. För det är ju inte bara i asiatiska länder som det kan vara åt helvete med arbetsmiljöförhållanden. Himla bra! Själv har jag inte heller köpt något från IsaDora efter detta (men äger saker sedan innan detta dök upp). Rituals använder jag pga har fått i goodiebags etc, men det är inget märke som intresserar mig, så noll problem att bojkotta, de har aldrig varit med på min radar. Nåväl, ser fram emot uppföljningsinlägget från Annahita i alla fall.

Sedan från Magasinet Paragraf, som jag tycker börjar segla upp som en plats för intressanta texter, har sett ett och annat därifrån i mitt flöde som jag gillat att läsa senaste tiden. Det här handlar om hur människor gör avsteg från sina värderingar, hur de radikaliseras till fullkomliga dårar, i brist på bättre ord.

Och för att det inte ska bli blott två tipce – se nu senaste säsongen av Frankie & Grace, gör det bara. Så HIMLA bra, den absolut bästa tycker jag. Netflix. Ya.

Continue Reading