Coach

Jag har fått en coach. Det har gått några ggr med möten nu, och det är ganska… intressant. Jag är skeptisk till coacher i allmänhet, men det här är ändå lärorikt och intressant. Och det är lite som terapi, man får ju prata om sig själv (mmmm) ganska mycket. Idag tog vi upp värderingar och vad som driver en. I mitt fall – Ständigt lärande, integritet och självständighet. Sedan diskuterade vi om det alltid nödvändigtvis är något bra att vara driven av dessa – i mitt fall hade jag gärna släppt på självständigheten (det gjorde lite ont att ta med den, men jag tvingades ju inse att jag är väldigt styrd av självständighet, även om jag faktiskt tycker att det inte är särskilt bra, eftersom jag drar ”kan själv” in absurdum) lite. Hur man jobbar med att släppa in människor. Det var intressant. Fick lite övningar kring det också. Samt kring välbefinnande, som är ett annat sådant område jag skulle vilja jobba med. Hur jag hittar ett slags välbefinnande som är kopplat till både fysiskt och psykiskt välbefinnande – och hur de hänger ihop.

Sedan pratade vi länge om att göra saker till 100% kontra 90% och om 90% faktiskt räcker. Eller om det är omvärlden som ställer kraven på de där resterande 10%. Ibland tror jag det är så. Ibland inte. När är man egentligen klar? Sådana saker. Jag kom till lite insikter ändå kände jag. Och det var inte kanske nu en sten som föll, men den sitter betydligt lösare än tidigare. Jag ska tänka på detta lite mer. Det tornedalska arvet. Starkt här.

Det jag tycker om med coachningen är att jag också får livspusselcoachning (huuu), och jag tänker att jag nog inte bara blir en bättre chef (i ärlighetens namn tycker jag att jag är en ganska bra chef, även om det finns områden jag pekat ut som jag vill jobba med) utan en bättre familjemedlem och kanske i förlängningen människa. För jag blir ju liksom inte en annan person när jag går till jobbet, även om man så klart har ett jobbjag. Men det jag tycker är jobbigt är ungefär det samma för mig som privatperson kontra arbets-Johanna. Så, ja. Jag tror det blir bättre. Jag har blivit lite bättre. Sakta. Tror det är bra att det tar tid. Förändringar på djupet osv.

Hör! Låter som en coach redan efter ett par månader!

Det blir nog bra. Nu ska jag rusa hem till mina barn, är ensam med dem denna vecka.

Continue Reading