Att vara chef

Okej, vad är skillnaden mot mitt jobb innan egentligen?

  • Alla vill att man ska vara med i alla möten (jobbigt)
  • Många vill bolla sina arbetsuppgifter med mig (kul)
  • Om nån blir (långvarigt) sjuk, är det alltid man själv som ska lösa allt jobb som ska göras (förståeligt, men otroligt jobbigt)
  • Man jobbar ganska lite ”hands on” utan glider mest runt och är med och petar (skönt/passar mig)
  • Man måste attestera alla jävla fakturor för ALLA (tidskrävande)
  • Man ska se till att alla mår bra hela tiden (lämpligt för kräftans personlighet)

Typ så. Jag pratade om det på väg hem igår, med D. Att nu när jag fick min andra lite längre sjukling så är det ju jag som måste se till att arbetsuppgifterna löser sig. Och det är klart att jag delegerar också, men jag har ju ansvaret för att se till att det blir klart. Ytterst, liksom. Men också, att jag jobbar väldigt lite med hands on-grejer numera. Det är det där petandet, dra riktlinjer, dra strategi. Det passar mig, jag har aldrig varit en doer på det sättet.

Det visade sig alltså efter 40 år, att det som bodde inne i mig var en liten marknadschef.

 

 

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *