Barnskryt

Vi var på Pinchos. Jag tog inga bilder – vet egentligen inte om det är bra eller dåligt, men jag glömmer ofta bort att fota när det är extra kul/mysigt i mitt liv. Ganska bra på att leva i nuet ändå?

Blev i alla fall lite gladstolt över mina barn, som ganska omgående gav sig av för att hänga i baren med bartendern. En ung tjej (Tage gissade rätt på hennes ålder, hon hade precis fyllt 25). Där förde de en sån gosig liten (och jaja, brådmogen) konversation med henne. Hon verkade tycka det var kul, och kom sedan fram när vi skulle gå för att berömma dem. Jag vet, jag vet, men jag BLIR ju så glad när de kan föra sig på egen hand, föra (någorlunda) intelligenta samtal osv. Det är inte självklart, inte för mig i alla fall. Säkert helt naturligt för många föräldrar. Tänkte på det sen, i samband med Montelius/Klenellhärvan. Hur mycket som är självklart för vissa och hur andra kämpar och hur några kan raljera över saker med den där självklarheten, för att de är så trygga på sin elitistiska plattform.

Vi besiktigade bilen också. Medan vi väntade läste Ejda helt nonchalant en biltidning. Svåra ord, helt korrekt, varpå Tage utbrast:

Men GUD, hela den här familjen är ju verkligen genier! Ejda kommer ju OCKSÅ bli bäst i klassen!

Han sade dock det helt utan skryt i blick, bara i uppenbar glädje, förvåning och stolthet över sin lillasyster, dvs ej som den här skrytmamman tack och hej

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *