Det var bättre förr

Nu ska jag berätta om att det inte alls var bättre förr.

Detta odefinierade FÖRR, när föräldrar var närvarande, aldrig stressade, allt fick vara naturligt och gå efter klockan och såväl barn och vuxna hade all tid i världen till att njuta av livet, vara närvarande i nuet, alltid. Till skillnad från dagens stressade nutidsmänniskor som jagar karriär och morgondag och samlar på IKEA-kök (eller vad fan vet jag, kanske någon dyrare variant, Ballingslöv) och det GÅR UT ÖVER BARNEN OCH NÄR GICK VI FÖRLORADE I OSS SJÄLVA, DET VAR BÄTTRE FÖRR VARFÖR ÄR ALLA SÅ STRESSADE PÅ MORGONEN SÅ HÄR KAN VI INTE LEVA, HUR BLEV DET SÅ HÄR.

Visst längtar ni också tillbaka till förr?

Problemet är att jag inte vet när det där FÖRR egentligen existerade? Det var då inte under bondesamhället, då majoriteten av alla människor var ganska fattiga och statarsamhället existerade och man lämnade barnen ensamma och gick och arbetade åt nån annan och fick knappt ens nån lön utan betalt i natura och klev upp astidigt på morgonen och barnen frös och hade inte alltid skor eller gick i skola särskilt länge – tvärtom skickades de ju själva iväg att arbeta i väldigt tidig ålder. Ingen förälder nånsin under den här eran i livet var närvarande och följde ”rytmen”. Tvärtom tror jag många föräldrar upplevde ganska stark och stor stress, t ex kring mat till barnen, framtid för barnen, långa långa arbetsdagar under hyfsat slavlika förhållanden om man nu råkat hamna i statarträsket och inte var det särdeles mycket bättre om man mot förmodan råkat fixa ett eget torp. Man brydde sig väldigt lite om att bejaka sina barns utveckling om en så säger.

Inte var det heller ännu längre tillbaka, under medeltiden. Hej ännu värre tider då barnen, om de mot alla odds överlevde, räknades och behandlades som vuxna från 10 års ålder. Väldigt få vuxna njöt av livet, arbetade mindre än åtta timmar per dag och levde i en lugn och stressfri tillvaro där man inte hade någon tid att passa på morgonen utan kunde gosa i sängen med sina små och därefter äta en ekologisk frukost på en tid man själv hade valt.

Vi ska väl inte ens prata om stenåldern. Eller den period under tidig medeltid som kallades ”Den mörka tiden”. Det låter INTE som om det var en tid då lugnet och downshiftingen härskade.

Då återstår till exempel industrialiseringen. Sågverken och gruvorna, mumma för barnfamiljer! Här kan man prata om en utvecklande och trygg miljö för barnen. Not. Tvärtom är det ju ganska skämmigt, detta att barnarbete faktiskt var en realitet och en förutsättning för tidig svensk industrialisering. Jag förutsätter att alla har läst Per Anders Fogelström och behöver således inte utveckla det ytterligare. Men så mycket kan jag säga, att nej, det var inte heller den här perioden som var de långa sovmorgnarnas tid. Och väldigt få mammor arbetade 75%.

Jaha. Men femtiotalet då? Världskrigen var slut (en annan period som jag inte skulle beteckna som särdeles stressfri i stora delar av Europa) och det var äntligen dags att börja konsumera som om ingen morgondag fanns. Och mammorna hade äntligen slutat jobba hurra! Givetvis med den lilla bifaktorn att det var i princip omöjligt att skilja sig om man hade hamnat i fel äktenskap. Men det är väl kanske just en bisak. För det fanns ju hela tiden en förälder som lagade mat och inte stressade och hade tid för barnen och…

Femtiotalet var också en tid då mycket krut lades på barnuppfostran. Många var i tillägg präglade av decennier av krig. Det var inte särskilt vanligt att ha ett team av kuratorer, BUP, psykologer etc, till sin hjälp för att bearbeta detta. Ingen slump att barn ska synas men inte höras, myntades här. Under den här tiden var det också ännu tillåtet att slå sina barn, för att uppnå riktig mindfulness. Eftersom papporna tjänade pengarna var det också papporna som bestämde. Det fanns ju inga vabbdagar, och föräldradagar att bråka om hur de skulle fördelas, så den diskussionen slapp åtminstone familjen.

Sedan kom ju revolten med 60-70-talet. En period som jag tror att ganska många som är vuxna idag, inte skulle beteckna som så där superpositiv även om ingen riktigt verkade jobba, där i Stockholms medievärld (eller rättare sagt, alla verkade jobba på SVT och ha det gött) utan istället hänga i gäng, med barnen bredvid. Mycket tid med barnen, men faktiskt ganska lite tid för barnen. Karriär och borgerligt liv ansågs ju nu plötsligt som något som inte var så fint, så på det viset kan jag instämma i att det inte fanns så särdeles många tider att passa. Men det fanns inte heller någon som intresserade sig på riktigt för barnen. Det var ganska jävla mycket vind för våg om man inte gick i raka led på Vietnamdemonstration.

Och så vidare och så vidare.

Jag tror helt enkelt att det där FÖRR, faktiskt aldrig har existerat. Vi har alltid jagat och samlat och gjort vad vi behövt för att överleva. Det vi har jagat och samlat har varit olika saker bara, under alla perioder som människan har existerat.

Det jag däremot är ganska säker på, är att majoriteten av världens barn faktiskt aldrig har haft det så bra som de har idag, eller så mycket tillgång till BÅDA sina föräldrar, eller så lite måsten i deras värld.

Att ha en stressig morgon och bråka om påklädning i hallen och glömma överdragsbrallorna hemma känns faktiskt som småpotatis i sammanhanget.

Åtminstone om man tittar på hur det var förr.

 

 

 

Continue Reading

Så GRUNDAD!

I morse kände jag mig minst lika grundad som Blondinbella är varje gång hon hämtar/lämnar på dagis. Kände verkligen att jag LANDADE när jag bråkade med Ejda om påklädning och frukost (med fem minuter kvar tills vi behövde lämna hemmet hade hon gjort 0% av någotdera) och det slutade med att alla grät och jag slängde en hårborste i väggen, utan att det ens var PMS (har sista dagens mens idag).

GRUNDAD hörni, grundad.

Sedan cyklade vi till dagis, kramades massor, sade förlåt till varandra – egentligen var jag den som mest borde be om ursäkt för det var absolut allra mest mitt fel. Men Ejda har sovit superdåligt den senaste tiden och det spelar såklart in. Fast jag borde ha okulärbesiktigat hennes ätande, nu ställde jag några kontrollfrågor med positivt svar och det räcker naturligtvis inte när man har med en dödstrött sexåring att göra. Bad parenting.

Har lång väg kvar att vandra innan jag blir en lika god mor som blondinbella, helt klart.

Continue Reading

Tjuvlyssnat

Tage och Ejda var inne på toaletten och gjorde i ordning sina tandborstar häromkvällen, så jag passade på att lyssna på deras snack.

Var så himla mkt gråtemoji över samtalet.

Tage: åh Ejda, jag älskar dig så mycket att inte ens tusen Lena Nyman (kattungen) räcker.

Ejda (mkt allvarligt): ja, du är etta på min lista också.

Alltså åh! Hur gulliga mot varandra!? Såå glad över detta, för det är verkligen inte självklart – tror jag – att syskon i deras ålder är så fina och känslosamma med varandra. Och uttrycker sig så rart.

Gullebarn.

Som jag ska åka ifrån i morgon. Gällivare, Luleå, Piteå, Luleå, Kiruna, Vittangi. Åter på torsdag kväll.

Continue Reading

Besök

Jocke och Jasmin var här. Roligt, så roligt. Blir så glad när folk kommer, och vi har flera besök på väg hit i vår förhoppningsvis. Barnen tycker också om besök, tydligen mest för att vi äter så härliga frukostar då. Själv blir jag glad över att de är så fina, artiga och konverserar så bra. Fina små minivärdar för gästerna.

Sedan vann jag Acnejeansen, så det är jag nöjd med, 147 spänn.

Continue Reading

Alla får påsar

Satt på bussen tidigt i morse och hjärtade svarta kostymbyxor på Tradera (pga har fumlat bort mina fina jag fick av mamma) när det slog mig att vafan köper jag inte nya byxor och skjortor till Tage på Tradera för? Sagt och gjort, första paret jeans på väg till oss, till det facila priset av 10 kronor, samt 40 i frakt. Klart överkomligt. Budar nu även på ett gäng skjortor – har märkt att han föredrar skjortor – och ytterligare två par jeans.

Lyllos de som har barn som inte fullkomligt trasar sönder sina kläder långt innan de är urväxta. Inte många plagg av ungarnas som jag skulle kunna sälja på Tradera. Tage har hål på alla knän, och Ejda gör sitt bästa både vad gäller knähål och att få målarfärg på samtliga tröjor.

Lyllos mig som kan köpa andra ungars kläder iofs.

Och åh! Solen har kommit tillbaka!

Continue Reading

10 000 steg

Helvete vad man måste gå, ändå.

Vi åkte skridskor med barnen idag, sedan bak (cupcakes som fem hungriga vargungar åt upp) och så sedvanliga matlagningsrejset (butter chicken och torskgratäng). Längtar så INI efter att gå till jobbet imorgon. Både för att ja, jobbet, och för att det ska bli skönt att vara sig själv en liten stund. Har dock workshop med en massa fransmän, mkt jobbigt.

Ser ej fram emot att tvätta Ejdas hår om en liten stund.

Continue Reading

Orkar inte

Världen. Hade lång fake news och konspirationsdiskussion med Tage i morse, baserat på synagogaskjutningen. Hela George Soros-prylen. Det började med att han någonstans snappat upp att folk fortfarande tror att Elvis Presley fejkade sin död. Så vi vuxna drog igång en lång indignerad harang om vad sådana saker kan leda till (dödsskjutningar i synagogor till exempel).

Sedan började jag bekymra mig om Bolsonaro. Eller, det har jag gjort ganska länge nu. Läst många artiklar, både svenska (DN har rapporterat bra) och utländska. Men nu är det ju klart att det är så det blir. Tjena välkommen Brasiliens nya diktator.

HUR, HUR kan världen gå i samma fällor gång efter annan? Lär vi oss ingenting av historien? Blir tokig på att även Bolsonaro verkar vara vald som någon slags protest, snarare än att man håller med om hans politik. Det vansinnet måste upphöra! Såg en artikel på liknande tema hos SVT tror jag det var, som handlade om det faktum att många i Sorsele röstar på Vänsterpartiet lokalt och Sverigedemokraterna nationellt. Och alla som uttalade sig bara ”PROTEST” som anledning till varför. Hur kan man gambla så med ett helt land? Varför inte engagera sig politiskt i sådana fall, och åtminstone försöka påverka, göra landet bättre eller vad fan det nu kan vara, istället för att lägga nationens framtid i händerna på ett gäng inkompetenta fascister? Nä, alltid nån annan som ska fixa. Så trött på den här jävla liberalistvågen där man ska vara sig själv närmast samtidigt som man vill att socialismen ska fixa offentligheten. De två sakerna lirar inte så superväl ihop pga socialismen bygger ju på samarbete – både monetärt och personellt. Inte på att man ska gosa till det så bra som möjligt för sig själv aka låga skatter och vinster i välfärden och samtidigt åtnjuta allt gött slit som offentlig sektor providar oss med.

End of den ranten.

Also, jag fixar ju inte så himla många stora övergripande samhällsfunktioner själv jag heller, är tydligen mest bra på att skrika om det på internet. Men jag är ganska bra på att jobba lokalt i alla fall, där tycker jag att vår familj gör det riktigt bra med olika typer av insatser för det gemensamma. Fast det tär på tiden ibland, och man önskar att man kunde köpa sig fri som de i storstäderna gör. Men alla har ju inte råd, så det är väl toppen att istället ställa upp med tid så att fler kan ta del av det gemensamma som också är gratis (att det finns en bio, att barnen kan gå på teater, valborgsfirande, barngympor, rena dikeskanter på våren, julmarknader, semmeldagar, you name it). Det är bara lite synd att det är ungefär samma (antal och vilka) familjer som rattar alla de här sakerna. Vore ju smutt om alla kunde dra sitt strå till stacken ett år i taget till exempel.

Så. Nu ska jag jobba och förbereda tusen timmars möten denna vecka. Ska åka land och rike runt känns det som, till exempel workshop i Gällivare i morgon, workshop i Kiruna på onsdag, lunch till lunch-workshop tor-fre, möten i Björkliden/Abisko/Riksgränsen fre-lör, workshop i Jokkmokk på måndag (vilket innebär att jag måste åka dit redan söndag för att klara tidsschemat). Fattar knappt själv hur detta lilla helvete ska gå till. Är så opepp på allt också. Tror det där med D-vitamin bara är fake news pga tröttare än nånsin.

 

Continue Reading

HERREGUD

Ja HERREGUD vad jag lät som Blondinbella i det där sista inlägget alltså. Ej meningen. Är verkligen inte någon Blondinbellamorsa.

Dock att vi jobbar ganska aktivt med båda ungarna i det där med att prata med folk, fråga, vara med och tycka till. Jag tycker det är rätt viktigt ändå. På samma sätt som vi tyckte att det var viktigt att Tage läste en eller ett par böcker inför bokfestivalen de var på i förra veckan. Också av respekt mot de författare som kommer dit och föreläser. Att någon har läst hens böcker, kan diskutera dem och ställa vettiga frågor (”vettiga”).

Det var för ganska exakt en vecka sedan. Jag högläste första delen i serien, sedan läste Tage två böcker själv på morgonen innan skolan (han har börjat stiga upp så ohemult tidigt igen, men som tur är gör han som man säger, så när vi sa att han skulle stiga upp och läsa, ledde det till att han plöjde två delar själv) och sedan, efter författarträffen, lyssnade han på en fjärde del eftersom de även finns som ljudböcker. Nu har han börjat på femte boken i morse. Att vi tyckte han skulle ta det ansvaret har ändå resulterat i att han läst fyra, snart fem, nya böcker som han ju INTE hade läst om det inte varit för detta faktum. Och han tycker ju att de är bra. Plus att jag är rätt nöjd med att han läser själv om morgnarna, istället för himla iPad och Fortnite. Vill ju så gärna att han ska bli en läsande person. Och det är han väl, för sina åtta år, men det är klart att det kan bli bättre.

Och även om det kanske är lite blondinbelliskt tänkt, så är det ju det här med vad det tankesättet gett mig. Jag ser ju resultatet för egen del. En sak jag tycker är bra som min mamma gjorde (gudarna ska veta att inte allt hon gjort varit rätt heller) och som jag också vill ge ungarna. Alla som träffat min mamma vet hur långt ifrån en blondinbellamorsa hon är. Även så är jag det.

Continue Reading

Köpstopp etc

Jag hade någon liten tanke om köpstopp igen. Hade ju det i början av året och egentligen har det inte runnit iväg särskilt mycket sedan heller, men en del strögrejer här och var. En hel del onödigt. Plötsligt köpte jag fyra nya stickade tröjor till exempel. Tre visserligen på rea, men ändå. Om man nu vill vara schysst mot miljön är ju att sätta stopp för det här behovet av att ständigt konsumera, något som jag tror skulle underlätta mycket. Om saker kostade mer, kanske vi skulle köpa färre. Man kanske skulle ha en jeanskjol och ett par svarta kostymbyxor istället för 10 av varje, typ. Tänker jag? Förr i tiden klarade man ju sig med betydligt färre plagg.

Så då började jag titta på det här med Capsule-garderober. Men det funkar ju inte riktigt för en stilbytare som undertecknad. Skulle sörja djupt om jag inte fick ha 70.s look ena dagen, parisisk höst andra, och rocktjej tredje typ. Man vet ju aldrig vad man vill leka just den dagen.

(funka och funka, vill man vara snäll mot miljön kanske man är så illa tvungen att bestämma sig för en stil och hålla sig till den)

Så nu har jag faktiskt landat i, att jag under resten av året ska hålla mig till att handla på antingen rea eller så begagnat.

Mkt nöjd med detta beslut, köpte jag en till stickad tröja från Filippa K på Tradera… Så nu har jag fem nya stickade tröjor inför vintern. Ehum.

Barnens garderob är naturligtvis undantagen från detta, men till dem köper jag och får, ändå så mycket begagnat. Har t ex köpt vinterjacka och täckisar från Didrikson till Tage, 400 pix för båda på Tradera. Ejda fick varm Isbjörnsoverall av min jobbarkompis dotter (och en till extraoverall dessutom).

Ska bli mkt intressant.

Med det sagt, ska jag nu kolla in Lindex rea (mest pga min son har 90% för korta byxor i sin garderob, men jag hoppas i hemlighet även på halsduksrea).

Continue Reading

Mål och mätetal

Försökte leta efter var jag skrivit om mål för 2018. Tänkte se hur jag står mig. vet att jag pratat om det ngnstans, men misstänker i en FB-chat med ca 6000 meddelanden senare.

Nåväl. 2018 är väl inte bättre än 2017, eller för den delen 2016 osv i all oändlighet. Amen.

Det är väl dags att börja träna igen. Har haft ett sommaruppehåll, som verkligen borde ta slut snart, med tanke på att sommaren ju är över. Yogan var bra, inte tu tal om det.

Igår var vi med Ejda på ridskola. Det kändes stort, för både E och mig tror jag. Dels för att det här är något som hon velat så länge (vi har stått i kö i 1,5 år) och dels för att hästar var en så viktig del av min barndom, och tonår. Mest tidiga tonår kanske. Det är ju DANANDE att vara hästtjej. Tror precis rätt för Ejda. Innan vi åkte dit varnade hon för att hon skulle komma att vara blyg, och lite var hon det men jag såg också att hästkärleken tog över och hon vågade ta initiativ. Tyvärr premierar ju samhället personer som är framåt och tar plats. Det gör Ejda men mer sällan i offentliga sammanhang. Nu handlade det om hästar, viktigast i livet, så hon klev faktiskt ut från sin comfort zone. Hon är en annan sort än min talföre åttaåring om man säger. Med honom diskuterade jag i morse effekterna av hallucinogena droger samt Joan Didions utmärkta essä ”Slouching towards Betlehem”. Bra eller dåligt, men det var i alla fall vad vi gjorde.

Tänkte på det sedan när jag lyssnade på Della Q (har mkt svårt att definiera mina känslor inför denna podd) och Anna B pratade om att man bör ha en filosofi för sina barn. Tyckte iofs hennes ”filosofi” handlade om det gamla vanliga ”vårt barn får vara med i alla möjliga sammanhang när vi träffar vuxna och så sjalar jag henne” som vilken förstagångsförälder som helst (även jag minus sjalandet) samt rätt grova generaliseringar av typen ”ALLA BARN VILL JU”. Nä, alla barn vill ingenting, vilket jag tycker mina två barn illustrerar rätt tydligt. Den ena skolades t ex in på förskola på två timmar, för den andra tog det fyra veckor.

Men min filosofi då, eller kanske målet med mitt föräldraskap, är ju att prata med barnen. Hela, hela tiden. Och prata med dem på ett vuxet sätt, att visa att de är med på lika villkor. Jag sjalade dem inte, och vi stoppade in dem i offentlig omsorg hyfsat fort (pga min pappa har ju inte suttit i finkan för skattebrott och snott pengar från nån fond så att jag kan skryta om att bo på Östermalm på Twitter, jag – vi – måste liksom jobba). Jag är borta från dem mycket. Men jag har varit ganska noga med att låta dem räknas. Jag har som mål att ge dem ett språk och en bildning, för det är i princip det enda kapital jag har att ge dem och jag tror att det är värt något bra i slutänden. Det är väl min filosofi. Att mina barn ska räknas och ha rätt att få vara med, och att de har verktygen till att kunna vara med.

Det går väl igen också i det som händer i Sverige nu. Det är rätt många människor som varken har verktyg, sammanhang eller kunskap nog att hantera samhället. Det syns både i områden som präglas av utanförskap, i den här regionen vi bor (vi som är s k ”tärande” fast det faktiskt är tvärtom), i alla de som röstar på Sverigedemokraterna osv. Alla de människorna saknar sammanhang, kunskap och verktygen på något vis. Och så klart av olika anledningar och det får olika effekter.

Ah, skulle kunna ranta om det här en bra stund märker jag. Men jag har så himla mkt jobb att göra och samtliga puckar är rent ut sagt svinjobbiga, så jag får väl anledning att återkomma här antar jag.

Någon gång.

 

Continue Reading
1 2 3 5