Barnskryt

Vi var på Pinchos. Jag tog inga bilder – vet egentligen inte om det är bra eller dåligt, men jag glömmer ofta bort att fota när det är extra kul/mysigt i mitt liv. Ganska bra på att leva i nuet ändå?

Blev i alla fall lite gladstolt över mina barn, som ganska omgående gav sig av för att hänga i baren med bartendern. En ung tjej (Tage gissade rätt på hennes ålder, hon hade precis fyllt 25). Där förde de en sån gosig liten (och jaja, brådmogen) konversation med henne. Hon verkade tycka det var kul, och kom sedan fram när vi skulle gå för att berömma dem. Jag vet, jag vet, men jag BLIR ju så glad när de kan föra sig på egen hand, föra (någorlunda) intelligenta samtal osv. Det är inte självklart, inte för mig i alla fall. Säkert helt naturligt för många föräldrar. Tänkte på det sen, i samband med Montelius/Klenellhärvan. Hur mycket som är självklart för vissa och hur andra kämpar och hur några kan raljera över saker med den där självklarheten, för att de är så trygga på sin elitistiska plattform.

Vi besiktigade bilen också. Medan vi väntade läste Ejda helt nonchalant en biltidning. Svåra ord, helt korrekt, varpå Tage utbrast:

Men GUD, hela den här familjen är ju verkligen genier! Ejda kommer ju OCKSÅ bli bäst i klassen!

Han sade dock det helt utan skryt i blick, bara i uppenbar glädje, förvåning och stolthet över sin lillasyster, dvs ej som den här skrytmamman tack och hej

Continue Reading

Favorit

Jag och D lagade just min goda vitkålsgratäng ihop, så han ska kunna göra den själv sen.

Tycker mkt om när vi lagar tillsammans. Roligt. Vi måste laga mat gemensamt oftare men svårt i vardagen. Eftersom jag jobbar hemma den här veckan, så har jag inte gjort mat i förväg. Nu finns tiden.

(Paleoblåbärspaj till efterrätt, med vaniljkvarg. Barnen hurrar inte, direkt)

Continue Reading

-31

Vi fryser ihjäl, det är så kallt.

Veden är slut. Oerhört irriterande. Ska sätta min pappa på detta, nybliven pensionär som han är. Unnar min pappa detta. 62, finns förhoppningsvis många goda år ännu.

Jag är annars ej i balans. Alldeles oavsett veden. Fick ngt konstigt i ögat i fredags, är nu typ blind. Halva ansiktet svullnade upp och blev helt supermärkligt. Det var ögat, men blev så svullet att det tog sig ända ner till munnen. Bara rinner och rinner och rinner från ögat.

Blommorna dör, allihop. Så himla ledsen över detta. Mina jättestora, fina krukväxter. Som fula små ruttnande pinnar utan blad.

Trots lång ledighet (”ledighet”) noll ork. Svag. Kan inte uppbåda energi för något riktigt.

Och veden. Veden.

Continue Reading

Flow

Har haft en heldag på kontoret idag, och bara ett enda futtigt litet Skypemöte. Har njutit av varenda minut. Så härligt att jobba? Sitta ner, skriva saker. Pillra och pula med nån text här, nån budget där, nån marknadsplan.

Har också insett att jag inte längre köper särskilt många julklappar över webben. vågar inte lita på att paketen kommer fram i tid. Ser redan nu fullt med folk som klagar på Adlibris och minns ännu förra årets spektakel. Och nån leksakswebbutik året innan det.  Nu håller jag tummarna för att Ejdas dyra julklapp (Schleich stor hästgård med bostadshus och stall) kommer fram, den har jag köpt online. Och Tages drönare. De får varsin dyr, och sedan småkrafs som man skulle köpt ändå. Kläder och småsaker. Köper faktiskt dem i fysiska butiker. Men om man nu var en sådan där som köpte julklappar månader innan actual date så skulle det ju funka förstås.

Jag mår verkligen dåligt av konsumtion nuförtiden. I synnerhet efteråt. Under tiden känns det ännu ganska bra, men efteråt – känner mig som Lilla Smuts, som Anna Book skulle sagt. Karma, karma, Lilla Smuts.

Nu ska jag gå och ta en macka här på kontoret, och en kopp kaffe. Till min förskräckelse har jag bara druckit en enda kopp kaffe idag.

 

 

Continue Reading

Nedräkning

En resa kvar nu. En enda pyttig liten stackare. 18 december vid niotiden på kvällen tänker jag tacka för mig och ha fötterna på marken, fast förankrade i Kiruna kommun för resten av året och en bra bit in i januari.

71 resdagar under 2018, det vill säga 34% av totala arbetsdagarna. Då alltså sådana med övernattning. Sedan har jag ju haft massvis med resor som bara varit över dagen också, men dem räknar jag inte in. Och nu räknar jag ju lite fult, för jag HAR ju 6 veckors semester i teorin, men i praktiken tog jag kanske…. 15? Men okej, strax över en tredjedel av min arbetstid har jag alltså befunnit mig på resande fot.

Och nu ska jag lägga en plan för alla resor nästa år… Redan nu alltså. Oh my.

Men först ska jag åka till ridskolan med min dotter, det blir mys.

 

Continue Reading

16:09

Ska säga klart för idag med jobbandet. Måste dock vänta på bussen i ca 50 minuter till. Sedan får jag komma hem till lelle familj. Längtar efter fredagsmys, kanske hyra film, äta lite chibba dibba (chips och dip), eller ost och chark. Ha gött mys alla fyra helt enkelt.

(Paus för att ta selfie som jag i slutänden inte kunde lägga upp pga jetemörka ringar under ögonen samt noll zmink kvar i fejset)

Lite kär i min familj för tillfället, antagligen pga sett dem så lite den senaste månaden. Så ser fram emot mysig helg med julmarknad på Hembygdsgården, funderar på om vi ska bada lite bastu på lördag också, tänkte kanske julbaka lite om energi finnes osv. Var visserligen smart och köpte morotskaka och toscakaka på niornas brödbasar häromdagen, så frysen har ju fyllts lite.

(Paus för att sms:a lite med fotograf som var här i förra veckan och plåtade)

Tänkte även att man skulle slå till med adventstacos kanske, på lördag. Och bjuda familjen Ögren-Nilsson, det var länge sedan.

(Paus för att sms:a min syrra och bjuda in henne)

Ja, det är ett litet liv, härligt i all sin enkelhet och med de små sakerna just nu. Känner att det är där jag hittar den mesta glädjen. Har två jobbiga resor kvar nu, sedan är det jul så det jävla stänker om det. Men har också ett julbord med spa – kul! – och en lillejul med Kookien inbokad. Så det finns även två roliga övernattningar kvar att se fram emot. Inte bara jobbiga jobbresor.

(Paus för att svara på två mail om en digital kampanj tillsammans med brittisk TO)

Jaha. Nu är det 25 minuter kvar innan bussen tuffar hemåt. Nöjd med den här arbetsdagen. Har planerat en workshop, en fam trip och en speeddatingträff tillsammans med fransk turoperatör, sammanställt lite rapporter, besvarat en rad frågor från destinationerna i Basecamp, planerat en kampanj för holländsk TO, och en för UK och arbetat ikapp den mail som legat och grott medan jag varit i Jokkmokk, Gällivare, Kiruna och igår hemma med liten Tage som blev jättesjuk i måndags, så att vi fick ta honom till doktor och han tappade både röst och andningsfunktioner helt. Men nu är han nästan frisk, och jag är nästan ikapp med allt. Nästan.

Jag är däremot sjuhukt hungrig, ingen frukost och ingen lunch (middagen igår bestod av lite salami och nötter pga inte hungrig, så nu börjar det kännas som läge att äta något igen). Extremt dåligt utgångsläge för att gå på Konsum och fixa fredagsmys tyvärr. Kanske måste skicka dit D ensam så att jag inte köper upp hela lagret med chips…

Continue Reading

Mål och mätetal

Försökte leta efter var jag skrivit om mål för 2018. Tänkte se hur jag står mig. vet att jag pratat om det ngnstans, men misstänker i en FB-chat med ca 6000 meddelanden senare.

Nåväl. 2018 är väl inte bättre än 2017, eller för den delen 2016 osv i all oändlighet. Amen.

Det är väl dags att börja träna igen. Har haft ett sommaruppehåll, som verkligen borde ta slut snart, med tanke på att sommaren ju är över. Yogan var bra, inte tu tal om det.

Igår var vi med Ejda på ridskola. Det kändes stort, för både E och mig tror jag. Dels för att det här är något som hon velat så länge (vi har stått i kö i 1,5 år) och dels för att hästar var en så viktig del av min barndom, och tonår. Mest tidiga tonår kanske. Det är ju DANANDE att vara hästtjej. Tror precis rätt för Ejda. Innan vi åkte dit varnade hon för att hon skulle komma att vara blyg, och lite var hon det men jag såg också att hästkärleken tog över och hon vågade ta initiativ. Tyvärr premierar ju samhället personer som är framåt och tar plats. Det gör Ejda men mer sällan i offentliga sammanhang. Nu handlade det om hästar, viktigast i livet, så hon klev faktiskt ut från sin comfort zone. Hon är en annan sort än min talföre åttaåring om man säger. Med honom diskuterade jag i morse effekterna av hallucinogena droger samt Joan Didions utmärkta essä ”Slouching towards Betlehem”. Bra eller dåligt, men det var i alla fall vad vi gjorde.

Tänkte på det sedan när jag lyssnade på Della Q (har mkt svårt att definiera mina känslor inför denna podd) och Anna B pratade om att man bör ha en filosofi för sina barn. Tyckte iofs hennes ”filosofi” handlade om det gamla vanliga ”vårt barn får vara med i alla möjliga sammanhang när vi träffar vuxna och så sjalar jag henne” som vilken förstagångsförälder som helst (även jag minus sjalandet) samt rätt grova generaliseringar av typen ”ALLA BARN VILL JU”. Nä, alla barn vill ingenting, vilket jag tycker mina två barn illustrerar rätt tydligt. Den ena skolades t ex in på förskola på två timmar, för den andra tog det fyra veckor.

Men min filosofi då, eller kanske målet med mitt föräldraskap, är ju att prata med barnen. Hela, hela tiden. Och prata med dem på ett vuxet sätt, att visa att de är med på lika villkor. Jag sjalade dem inte, och vi stoppade in dem i offentlig omsorg hyfsat fort (pga min pappa har ju inte suttit i finkan för skattebrott och snott pengar från nån fond så att jag kan skryta om att bo på Östermalm på Twitter, jag – vi – måste liksom jobba). Jag är borta från dem mycket. Men jag har varit ganska noga med att låta dem räknas. Jag har som mål att ge dem ett språk och en bildning, för det är i princip det enda kapital jag har att ge dem och jag tror att det är värt något bra i slutänden. Det är väl min filosofi. Att mina barn ska räknas och ha rätt att få vara med, och att de har verktygen till att kunna vara med.

Det går väl igen också i det som händer i Sverige nu. Det är rätt många människor som varken har verktyg, sammanhang eller kunskap nog att hantera samhället. Det syns både i områden som präglas av utanförskap, i den här regionen vi bor (vi som är s k ”tärande” fast det faktiskt är tvärtom), i alla de som röstar på Sverigedemokraterna osv. Alla de människorna saknar sammanhang, kunskap och verktygen på något vis. Och så klart av olika anledningar och det får olika effekter.

Ah, skulle kunna ranta om det här en bra stund märker jag. Men jag har så himla mkt jobb att göra och samtliga puckar är rent ut sagt svinjobbiga, så jag får väl anledning att återkomma här antar jag.

Någon gång.

 

Continue Reading
1 2 3 8