Den inre stressen

Det är konstigt med stress. I ett år levde jag i en sådan stark stress över en grej med mitt företag, att jag inte kunde sova, inte kunde äta, kunde typ ingenting. Minns en panikångestattack på väg till ett flyg, som jag bara tog mig igenom med hjälp av min syster. Hon fick sitta med i taxin, genom säkerhetskontrollen, ända in i sätet på flygplanet. Hon var där och var alldeles lugn. En jävla tur.

Sedan hjälpte min kollega Maria mig att hjälpa mig själv som det heter. Allt löstes, jag fick ordning på allt just precis innan jag åkte till USA och numera är den stenen borta. Men ändå ibland, när jag behöver göra saker som har med det att göra, så kommer stressen direkt. Det hände nu på morgonen, min ekonomitjej kom med ett papper jag behöver skicka in, ingenting allvarligt, går att lösa på fem sekunder. Men nu sitter jag här ändå, och hela kroppen skriker.

Jag vet inte om jag är extra känslig just nu, för jag har en ganska stor stressbörda på mig på mitt jobb också. En av mina medarbetare blev allvarligt sjuk för en månad sedan. Jag fick gå in och ta hens arbetsuppgifter också, och hen råkar vara en av de som jobbar mest av alla på hela kontoret. Det är visserligen bara tillfälligt, och i måndags fick vi klart med en vikarie, en medarbetare ute på en av mina 12 destinationer. Jätteduktig, proffsig, kan projektet, kan bara hoppa in. En sten föll från mitt bröst så klart.

I morse fick jag mail. En annan medarbetare på den destinationen har blivit hastigt sjuk. Eventuellt borta länge. Kanske kan de inte längre avvara min vikarie.

Jag har haft så mycket att göra att jag inte ens har någon plan B för en ny vikarie. Fick trolla fram en sådan på bussen till jobbet, tror jag kanske har löst det om det nu visar sig att jag inte får förstahandsvalet.

Men det är sådana här saker hela tiden. Igår när D hade en flygkris på väg till Göteborg och undrade hur han skulle göra, så fräste jag till ordentligt, helt i onödan. Men jag orkar liksom inte ta ett enda jävla beslut till vissa dagar. Det är en av nackdelarna med att vara chef. Alla dessa beslut (och möten, men mer om det en annan gång) man måste fatta, hela dagarna. Och nästan alltid jobbiga grejer.

Alltså, ÄLSKAR ju mitt jobb som jag har nu, verkligen älskar. Jag har hamnat precis rätt i tillvaron. Jag tycker att i princip varenda grej jag gör, varenda dag är fantastisk rolig. Och jag har skitmysiga kollegor, alla sex personer jag chefar över är svinhärliga. Vi gör bra saker. Vi får cred. När jag inte måste vikariera för en person som har hand om de nätta marknaderna Tyskland, Holland, Frankrike, Schweiz och Österrike, så har jag faktiskt också alldeles lagom mycket att göra. Visst, det är mycket resande. Det är länge sedan jag tyckte det var coolt att åka på tjänsteresa om en så säger. Men för det mesta tycker jag att också det är kul. Jag är den regionala marknadschefen så nästan alltid när jag kommer har de ansträngt sig, visar upp destinationen från sin bästa sida. Man får se, prova på, äta gott. Resorna i sig är sällan jobbiga, det som är tärande då, är ju det dåliga samvetet. Frånvarande mor och fru.

Nåväl. Stresspåslaget kom, klingar antagligen strax av och idag ska jag få gå på AW. Det är länge sen, så det ska bli roligt. Jag får ju oftast skippa sånt eftersom jag måste ta bussen hem hela himla tiden.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *