förfall

Hallå ja? Är fet, ful och glåmig. Känner livet i mig. Allt är skit och piss, håret åt helvete, hyn är fördjävlig. Halsen har fått nåt konstigt bös? Hamsterpåsarna hänger. Är verkligen inte ”ny och beige” som Ejda brukar kalla mig, snarare nu gammal och grå.

Det är väl som hemmet nu när solen lyser in igen. Man ser skiten lite tydligare.

Är verkligen inte i toppform just nu. På något plan. Inte bara utseendemässigt, utan också måendemässigt. På många håll har det varit ett tungt första kvartal. Det har varit många tunga puckar att lösa. Ibland har jag bara gett upp, ibland har jag kämpat på. Vet inte vad jag borde ha gjort, eller vafan visst vet jag väl det. Borde varit bättre. Borde varit starkare, borde varit vettigare, borde. Borde, borde, borde. Men jag har inte orkat. Jag har precis orkat hålla ihop faktiskt. Det är livet och skiten och PMS:en och jobb och ja. Allt det där som hopar sig och hopar sig.

Har varit ensam med barnen några dagar, det har varit riktigt roligt dock. Härligt att hänga med dem på tumis.

Sen finns det också mycket positivt. Jag har precis författat ett litet hejabrev som jag ska publicera på Basecamp strax för att boosta alla mina medarbetare. De är så jävla duktiga och smarta, jag dör. Och tur är väl det, när jag själv inte riktigt orkat hela vägen överallt tänker jag. Att de är så självgående och duktiga. Har så många skrytsiffror att visa upp som vanligt. Det är rätt fränt ändå, det vi gör. Snart är det 2020 dessutom, så det är en sabla tur att det går som det ska. Sen hade jag ofta önskat att jag skulle slippa vara den som har betalt för att bli skälld på. Så jävla bra betalt är det ju inte, om man säger. Det tär ganska mycket att bara sitta i surdegarnas centrum stora delar av tiden. Att man ska göra ALLT. Till och med bygga nya flygplatser exakt där folk vill ha dem i regionen. Kraven.

You may also like

MAT

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *