Gråtfest

H E R R E G U D som jag grät när vi var på bio igår. ”Vuxenbio” som T och E kallar filmerna som går på söndagar klockan sju. Det är Folkets Hus som ordnar, och eftersom D sitter i styrelsen så faller bioskötseln också på vår familj (jag sitter i styrelsen för Hembygdsföreningen och bakar sålunda fikabröd till byns alla officiella event, närmast fettisdagen då jag ska göra semlor till vår happening med bruna bönor och fläsk, semla till efterrätt).

Nå, igår var det vuxenbio, men en familjefilm så vi gick alla fyra. Första ggn på vuxenbio för barnen.

Det var ”Monky”. D hade lanserat den lite som en svensk ”Alf” för oss andra men det var ca 0 sant. Maria Blom hade regisserat och hon brukar ju inte väja för det tunga i sina filmer. Inte nu heller. Filmen skildrar alltså en svensk familj som en dag får en apa på halsen – så långt very Alf – men very O-Alf var faktumet att familjens femåriga dotter dör av cancer precis i inledningen. Tårarna bokstavligen SPRUTADE. Dottern var så lik Ejda, familjen överlag så lik oss, att det var otroligt plågsamt. Faktum var att alla fyra grät under filmens gång.

Men bra! Jättebra att se med sina barn istället för nån hetsig tecknad film med Pixarbudget. Jag och T pratade massor om den, och Ejda var också fundersam och tagen efteråt.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *