Han är borta

Jag har skojat lite kring det faktum att min son har lämnat mig. Men ska sanningen fram, så är det en smula ovant och märkligt att inte längre vara solen i hans liv.

Att kompisarna drar, och att de hittar på en massa roligheter efter skolan varje dag. Att han ibland kommer hem sent, eller att de kommer till oss och hänger i hans rum i timmar.

Att han har slutat sova i vår säng. Fast i natt kom han ändå över, men för det mesta sover han hela nätter någon annanstans. Den enda lilla tid jag har nu är när det är läggdags och vi läser tillsammans. Harry Potter just nu. Sedan sköter han sig själv.

Stor och liten på samma gång. Nu mer än någonsin. Det känns så underligt. Han har alltid varit min unge. Vi har något mystiskt band han och jag. Men plötsligt är jag inte alls så viktig. Eller, jag ser att han ibland slits mellan familjen och kompisarna men jag ser ju också att kompisarna vinner.

Det är som det ska vara, det är inte det. Men underligt känns det ändå trots att jag på vissa sätt längtat efter självständigheten.

Älskar den där lilla grodan som är vår unge.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *