Kärlek

Jag känner så mycket kärlek till min kollega Maria. Igår åkte vi på en liten tur och fixade saker. Det var när vi släpade hem toners och kopiatorpapper (och mina nya hörlurar!) som jag vände mig mot henne och sa att ”vi klarar oss ganska bra själva ändå, gör vi inte?”

– jag hade aldrig klarat mig utan dig, blev hennes svar.

Och då blev jag glad, och lite rörd. För så är det. För mig med. Vi gör så himla bra saker tillsammans! Och i ganska ensamt majestät också, borta från våra kollegor som vi är. Och vi pratar om allt. Både familj och privatliv och jobb. Och vi skrattar, så himla mycket. Och lyssnar på rolig musik, som Judas Priest och Leila K som vi gör i skrivande stund. Och sjunger, fast jag är tondöv.

Vi pular liksom på, hämtar kraft och stöd i varandra när det blir problem och när det går som en dans så tycker jag vi gläds med varandra och sådär. Jag saknar henne när jag är ute och reser och inte får jobba med henne på ett par dagar.

Det är ganska mysigt faktiskt.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *