Linda min Linda

OK, så, Linda Rodin. Undrar om hon har nåt svenskättlingsaktigt i sig förresten? Nå, skit i det.

Hon är cool.

Det jag gillar med Linda är hennes lägenhet, och hennes inställning till åldrande. Detta är dubbelt, jag har alltid varit ganska pro rynkor, men det var – och det här ÄR ju lite skämmigt – innan jag började få dem på allvar. Jag har inte alls många än heller och de flesta är än så länge mest framträdande på morgonen innan jag öst på med fukt, men det börjar komma lite streck runt ögonen främst, och det stör mig, mystiskt nog. Om jag skrynklar ihop mitt lilla fejs så får jag ju en någorlunda god bild av hur jag kommer se ut i framtiden och det är inte alls illa pinkat. Tvärtom ganska cool. Och ändå, när de börjar formera sig och ta plats så blir jag irriterad. Man kan ju fundera på om det är åldrandet i sig, som rynkorna blir ett så tydligt exempel på, som är vad som egentligen stör mig. Odödligheten hamnar längre och längre ifrån mig. Eller om det är utseendet, det är svårt att komma ifrån ungdomshetsen. Ingen går nog oberörd.

Inte Linda heller. I intervjuer säger hon ärligt själv, att det är jobbigt, det stör henne. Men också att hon – vi alla – liksom får leva med det. Och att den här jävla ungdoms- och retuscheringshetsen som media ägnar sig åt, är förkastligt. Ingenting är på riktigt. Sant!

Och lägenheten sen då, med alla växterna och alla grejerna. Precis så skulle jag vilja ha det. Men det går ju inte, pga BARN. Som VÄLTER saker. Och möblerar om, etc. Samt ehe, även stökig morsa har de. Badrummen, de är lika varandra. Mitt och hennes. Färger och sånt. Jag ska bara stoppa in lite fler växter i mitt. Men Linda bor ju inte i 40 minusgrader så att man måste isolera badrumsfönstret med gullfiber vintertid (man kan också byta fönster om man är lagd åt det hållet). Det förtar lite av stilkänslan om en säger. Dock: Ogillar det här med snäcksamlingen. Tycker för många. Tycker inte snyggt. Tänker även mkt på dammtorkning, som är en av de saker vi verkligen inte gör särskilt ofta.

En annan grej jag gillar med Linda, är hennes stil. Eller snarare konsekvens i stil. Eller fan, eller jo. Hon har konsekvens. I den personliga stilen, tänker att hon får ju utlopp för allt knas vid plåtningar och sånt. Jag måste ju ta ut knasådran i det dagliga livet. Här är det minsann inga kändistvillingar som vill ha mig att modella nån ny kollektion. I alla fall, vill ha Lindas stil nästan exakt. Och jag har ju mycket av den redan, som att jag nästan bara har Levi´s 501:or och sportar rutiga skjortor. Det enda vi inte är överens om, är det här med platta skor. Men tror Linda är längre än jag, plus har så spinkiga ben. Jag behöver klackarna för hållningen och höjden. Silhuetten. Att jag sen hemfaller åt Converse och Martens mest hela tiden ändå, är en annan sak. OBS! Även svårt med högklackat + 501:or vintertid. Pga vilken typ av klackaskor? (även pga halt). Jag lever i fel klimat för Linda Rodin-stilen.

Sist men inte minst då, det här med läppstiften. Vi började med läppstift i nästan samma ålder (it’s a sign!) och nu har Lindas skönhetsmärke tagit fram fem läppstift som – hör och häpna – TALAR TILL MIG, alla fem! Eller snarare så, att trots mina 60-talet läppstift, så är det ungefär de här fem nyanserna som jag faktiskt använder i slutänden. Vill nu naturligtvis ha alla Lindas fem färger. Också pga att en av dem heter ”Billie on a bike”.

Ha! Att Goop har skrivit en artikel som heter just ”How to grow up to be like Linda Rodin”. Den är en bra sammanfattning att läsa.

Och så avslutar vi med en bild för att illustrera att jag redan ÄR Linda Rodin. Minus den där fantastiska lägenheten.

 

You may also like

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *