Också fint!

Att ha barn. Båda mina barn är så jävla härliga just nu (förutom skobråket dårå).

Ejda kör på i sina kreativa banor, just nu gör hon stora häftiga hästar i papper. Olika raser och färger. Klipper och klistrar ihop. Jättefina! Hon har också gjort kontor av sitt rum och pilar upp dit titt som tätt för att jobba. Sedan kommer hon ner och meddelar att hon har besökstid just nu, så vi får gå dit på besök. Min mamma har gett henne en massa kontorsprylar som hon pular runt med. Hon skriver också ganska mycket vilket är rätt ansträngande för oss vuxna eftersom hon inte riktigt behärskar stavningen så vi får hålla på och bokstavera ord som ”Windy Strawberry” (egenpåhittade hästnamn). Dessutom är hon sjukt rolig, ibland omedvetet, men ofta också medvetet. Har en rätt raffinerad humor de gånger den inte drar mot kiss- och bajshållet. Har helt greppat ironi till exempel, något som Tage jobbade mer aktivt med att lära sig förstå.

Tage kör på i sitt hektiska umgängesliv. Vi har typ ungdomsgård hos oss på helgerna. Han deltar med liv och lust i skolaktiviteter och är väldigt uppslukad av att de nu, i samband med FN-dagen, har temavecka kring barns rättigheter. De ska ha någon slags kvällsuppvisning och han kommer hem och sjunger afrikanska sånger till höger och vänster, övar inför uppträdandet. Han är – så klart – väldigt duktig i skolan också, men jag blev ändå gladast över att han fick beröm av sin lärare för hur han är mot sina kompisar. Inkluderande, mån om att alla ska få komma till tals, otroligt duktig på att leda grupparbeten. I morse på väg till skolan sa han att han ville ha en svårare engelskabok än den han har, och jag sa att han skulle be sin lärare om det. Hen har jobbat som lärare i en pytteliten byskola = van att ha elever på väldigt olika nivåer i klassrummet = en enorm potential för vår son. För Tage som läser relativt obehindrat även på engelska, är det så klart sjukt frustrerande att traggla frukter och färger och annat. Jag har bett läraren om att utmana honom lite, för jag är rädd att T ska se skolan som ett ställe dit man går och gör saker som man redan kan. Det måste vara lite svårt också, han måste känna att han LÄR sig något, att han får jobba lite för det. Inte bara så klart, men inom såväl svenska som engelska och matte (och kanske även SO:n) behöver han kliva upp några nivåer för att nå mer utmanande undervisning. Och det är klart, att när de pratar om FN och Tage kan berätta om hur det går till på ett möte i säkerhetsrådet och hur det ser ut i FN-skrapan eftersom han såväl varit med på sådant möte som gått runt där en hel dag, så blir det… lite annorlunda undervisning mot vad man kanske normalt ser framför sig i en åk 1.

Ja, de är bra och roliga nu. Sen är det väl inte enkelt för den sakens skull. Typ utbrott i affären igår, för att vi vägrade köpa den sortens sylt som Ejda ville ha. Dyrare och sämre. Blev det inget av med. Sådant förekommer förstås också. Men. Färre och färre. Mer och mer självständighet, mer och mer utrymme för oss vuxna att leva ett hemmaliv som inte bara går ut på barn, barn, barn. Utan också kunna till exempel jobba någon timme på dagen eller läsa en bok, eller plantera om blommor eller dylikt. Ett lite lugnare liv, för oss alla fyra helt enkelt.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *