Livet, ändå

Igår bakade jag bullar. Det var till min pappa, jag förser honom med bullar/bröd till älgjakten och han kommer tillbaka med x antal skjutna älgar i retur. Är tanken. Jakt är ju jakt, liksom.

Det tog emot med det där bakandet. Fast efteråt, och lite under tiden tänkte jag lite, och jag bakade ändå en helt vanlig vardag, där jag samtidigt var ensam med barnen (D i Sthlm) och således fick sköta middag och läggning och medling parallellt med baket. Var liksom klarbakad med både gahkku och kanelbullar strax efter åtta på kvällen. Inget barn hade dött eller svultit eller ens skadat sig under tiden. Tvärtom var det ganska mysigt hela tiden.

Jag har så svårt att GÖRA saker nuförtiden. Precis allt tar emot. Jag har ingen jävla ork till något, inte ens till saker som är roliga (tycker ej bakning är roligt).

Bullbakandet gick så snabbt att jag började fundera på varför jag inte gör det oftare ändå. Tog fram fammos gamla assistent och gjorde degen på ett kick. Den blev skitbra och lättarbetad, det blev ganska lustfyllt ändå. Men vägen fram till det. Så svårt, så svårt att komma igång. Ta sig för något liksom. Hamnar halvvägs med allt och ibland inte ens det. Skjuter upp, skiter i, lämnar.

Dock nu: mkt glad åt att bullarna finns, har redan ätit två stora idag. Pappa tog nämligen inte alla, han tyckte vi skulle spara åt oss själva också.

Continue Reading

Outfits vecka 36

Det var fanimej inte mycket påklätt förra veckan, med vabb och hemmajobb och make i Sthlm och you name it. Men en dag i alla fall, tog jag på mig korta svarta skinnshorts från Asos, en svart lammullspolo från samma ställe, svarta strumpisar och sedan Martens. Utomhus hade jag även en svart smokingkavaj från HM:s Victor och Rolf-kollektion, den har jag använt mycket. Riktigt mycket. Glasögonen har f ö ingen styrka. Har massor med bågar utan styrka som jag köpt på eBay som jag har på när jag får lite feeling.

Men med just de här kläderna finns det en grej som tangerar mitt tidigare inlägg ändå – att jag gick så sjukt mkt i kostym och dräkt när jag var typ 25, något jag slutade med när jag kände mig trygg i min arbetsroll. Kostymen blev som ett slags skydd – alldeles förutom att vi hade klädkod iofs, men den luckrades så småningom upp också.

Nu är jag så trygg i de flesta roller att jag tar ut svängarna ganska mycket klädmässigt. Har som synes inga problem att gå i superkorta skinnshorts och Dr Martens på jobbet eller hemma eller på krogen trots att jag är 41 och antagligen inte borde.

Min son uttryckte det fint häromdagen när jag kom hem (det var inte när jag hade de här kläderna) ”Mamma, du ser alltid ut som en tonåring med attityd”.

Det gör jag ju iofs inte alltid, men jag tar det ändå som en liten komplimang, tror jag?

Continue Reading

Föräldraskapet och vem jag är nu

Härliga Hanna skriver kort om föräldraskap, utveckling osv. Vem man var innan man fick barn och vem man är nu.

Jag är osäker på om det är just föräldrarollen som utvecklat mig, jag tänker mer att det är, som Hanna också var inne på, åren som går.

Jag fick ju barn ganska sent, jag var 34 när Tage kom, och 37 när Ejda kom. Jag tyckte att otroligt mycket hände åren efter 30. Kanske något/några år innan också, men det mesta efter 30. Jag har skrivit lite om det förut också, att jag t ex blivit bättre på att välja mina strider. Förut tog jag dem alla. Jag skiter mer och mer i vad människor tycker. Är nog mer nyanserad? Jo, jag tror det.

Jag har väl inte direkt något lugn i mig själv, det känns inte som om det någonsin kommer att bli. Men jag har en mycket större aning om det, vad som kommer följa med hela livet och vad som kanske försvinner, formas om. Jag vet också ungefär vad jag skulle vilja ha bort och vad jag ändå någonstans inte vill bli av med även om det inte är enkelt att vara människa med de egenskaperna.

Vad har föräldraskapet bidragit med? Kanske att jag blivit lite bättre på att ta mig igenom saker. Kämpa på, så att säga. Jag har på många sätt varit en quitter.

Mmm, mer? Jag vet inte. Jag tror inte jag definierar mig så mycket som förälder. Definitivt inte i första hand. Jag tror inte att det nödvändigtvis varit det som påverkat mig mest som person under de här åren. Eller så har det, bara det att jag inte ser eller känner det. Men visst, föräldraskap har lärt mig mycket om maktlöshet, om kärlek. Känslor som annars kan vara svåra att landa i eller som man inte gärna tar i, för det kräver mycket.

Jag tycker nog nästan att det har varit svårare att hitta sig själv som människa för att det tar sådan tid att leva när man är med små barn. Det har liksom varit sju år där mycket fokus legat på andra människor. Det är säkert nyttigt också. Ett jävla navelskåderi är det lätt att det blir när man har mycket tid för sig själv. Nu har jag liksom utvecklats nästan lite i skymundan. Det har inte fått ta så stor plats. Jag märkte mycket mer av det fram till typ 35. Att det verkligen hände grejer.

Och så blir barnen stora (iaf större) och plötsligt känner man att jaha, är det den här jag blev under tiden, jag fick ju knappt vara med och bestämma alls.

Ganska nöjd med hur det utvecklats hittills, ändå? Tror jag.

Continue Reading

Beautyshopping senaste tiden

Har legat lite lågt med att köpa skönhet den senaste tiden. Men några små saker har kommit i lådan.

Min ansiktskräm från Paula’s Chocice RESIST-serie utgick i somras. Förbannad var jag, för det är en av få ansiktskrämer som faktiskt levererat det jag behöver från en ansiktskräm. Den tillfälliga ersättaren som rekommenderades har helt pajat min hy. Nu kom den nya ordinarie ersättaren, också i RESIST-serien med andra ord och där den förra favoriten hade SPF 30, har nu den nya SPF 50. OCH verkar lika bra som den gamla i övrigt! Halleluja säger jag. Jag köpte en liten provtub för 99 spänn, när den är slut ska jag köpa fullsize. OBS att jag bara kört tre dagar än så länge, men det är oerhört lovande. Dessutom slipper jag nu ha extra SPF 50 på mig. Också mycket bra, sparar ju pengar enligt all härskande logik här.

Det andra köpet var Urban Decays Naked Heat-palett. Det här var ett helt och hållet onödigt köp, jag håller på och filar på ett långt inlägg om ögonskuggor med tilltagande ålder, men paletten ser så fin ut att jag började inbilla mig att jag är en ögonskuggeperson. Jag är ju inte riktigt det. Men rostbrunröda toner, fint till blå ögon och jag har andra paletter i Naked-serien (konstigt, när man inte är en ögonskuggeperson?) så jag vet att kvaliteten är mwah.

I måndags kom den och den är verkligen så fin som jag hade hoppats på! Har försökt leta sminkningar med lite tutorials på Pinterest för att se hur andra använder den. Det är liksom på den nivån jag är vad gäller ögonskugga. Exakt noll förmåga att tänka själv och är väl 3 av 5 när det handlar om att få till de där kopieringarna lika snyggt. Men men, jag kämpar på. Nu med Naked Heat i min ägo.

 

Continue Reading

Sjukläger

Sedan sist: Jag har haft superhärlig helg tillsammans med Karin där jag tyvärr också blev supersjuk på lördagskvällen och har haft feber sedan dess, i princip. Jag tror att jag varit feberfri sedan i morse i alla fall (det är tisdag idag) men tyvärr blev Ejda också snabbt sjuk. Det är som vanligt när D åker iväg – barnen och teven slutar funka.

Så idag har jag vobbat. Mest visserligen jobbat, för Ejda är osedvanligt bra på att sköta sig själv så jag har kunnat ha möte med 12 kommunikatörer och därefter med Visit Sweden och vår gemensamma reklambyrå i nästan helt lugn och ro (fick torka henne efter att hon gjort no2 under kommunikatörsmötet, men det var också allt). Jag cyklade till affären och köpte popcorn till henne sen och därefter bestämde vi att middagen skulle intas som picknick på vardagsrumsgolvet.

Antagligen var jag en idiot som just dammsög allt INNAN picknicken.

Nåväl, hon är en fröjd den där lilla ungen. Livsaptit kan man säga. Nu kom hon just in och hade förväxlat en björktrastunge med en örn. Egentligen borde hon väl inte vara ute, men hon är pigg och glad och har inte haft någon feber att tala om, bara hosta, snor och klart nedsatt allmäntillstånd. Jag tog det säkra före det osäkra för att hon inte skulle bli sjukare. 10 minuter utomhus dödar nog ej.

Daniel kommer hem sent i morgon kväll och förutsättningarna är ändå, får man säga, goda, för att samtliga (inklusive katten) har överlevt hans tre dygn hemifrån.

 

Continue Reading

Outfits vecka 35

Fyra påklädda dagar!

 

Måndag: jeansskjorta och vida kostymbyxor från H&M, svarta pumps från Tradera

Tisdag: lång jeanskjol från eBay, är nog från 70-talet, t-shirt som jag köpte i New York, Converse

Onsdag: jobbade hemma

Torsdag: lång leopardklänning från Asos, svarta pumps igen

Fredag: pyjamas från Asos, jag har den som tunika typ, svarta tights och Doc Martens

 

Är så glad att det är höst, bara ben från maj-augusti. Men nu är det september och dags för strumpisar under kjolen igen. Tack för det.

Continue Reading

Bra dag

Tvivlar eller snarare vacklar, i föräldrarollen ganska ofta. Typ jämt. Men idag var jag kungen.

Hade sjukt harmonisk morgon, så t o m Tage påpekade hur lugna och fina vi var mot varandra. Ejda fick sovmorgon och en bra lämning (de har varit svåra på sistone) där jag fick igång henne in i leken utan tjorv.

Hade jättebra jobbförmiddag, med Cissi, och vi var sjukt effektiva och produktiva. Skypemöte i två timmar OCH jag kunde ha ansiktsmask samtidigt eftersom det bara var Cissi.

Skålade i champagne över Skype med resten av kontoret sen, pga vi fått två nomineringar i Publishingpriset, bara en sån sak. Men jag har ju världens bästa marknadsteam också.

Hämtade paket med nya kläder och två fina porslinsfiguriner (har börjat samla).

Sen var det iofs lite stressigt pga roddade en otroligt komplicerad brittisk cykeljournalist som envisats med att ta sig in i Sverige två dagar före tänkt ankomst. Jag gör inte pressresor annat än i nödfall (ingen som kan/superviktigt media) men nu semestervickade jag som PR-ansvarig ett tag och då råkade hen hamna på mitt bord. Försökte göra i ordning en gryta i crockpoten samtidigt och det blev lite sådär.

Hämtning på fritids/föris också ljuvlig. Ejda hade haft världens bästa dag och var på toppenhumör, cyklade långt före mig på vägen hem. Hon har cyklat i två somrar nu, jag tycker fortfarande det är ganska läskigt men idag såg jag hur duktig hon är, stannar vid vägkorsningar, bromsar in i god tid osv. Kände mig lugn ändå. Bad henne cykla och tömma vår brevlåda eftersom jag visste att hon fått bokpaket från Adlibris.

Sen hade jag en liten ungdomsliga på fyra killar som spelade Minecraft hemma hos oss också, vilket var nice som T skulle sagt.

Samt att vi åkte till mina föräldrar och avslutade dagen så här:

39,6 grader i vattnet, mmm.

Continue Reading

Tradera, en liten kärlek

Jag är i en Traderafas igen för den delen. De senaste åren har jag köpt alla vinterkläder till barnen där, pga galna Stockholmsmorsor som köper Didriksonoveraller för tusentals kronor som ”extraoverall på föris” och sen säljer oanvända grejer för halva priset. Köper iofs även använda.

Nu köpte jag helt oanvända tunnfodrade skalbyxor från Didrikson till Tage för 200 spänn inklusive frakt. Håller tummarna för att de kommer innan onsdag då de ska på utflykt till skolskogen. Budar även på overall + jacka och byxor till T från samma märke.

Mmm, då kan mamman unna sig Naked Heat-paletten från Urban Decay med gott samvete. Det gjorde jag idag.

 

Continue Reading

Veckans outfits vecka 34

Jag känner att jag skulle vilja ta bilderna med något annat än frontkameran på min iphone. Den är så jävla dålig att jag automatiskt får det som jag och R kallar ”TV4-filtret” på alla bilder (det kommer sig av att många brudar på TV4 drar på så ini med sina selfies, helt utsmetade till slut). KAN ju vara bra när man känner sig lite dassig i fejset, mindre bra med kläder etc.

Nåväl. Tre dagar den här veckan lyckades jag klä på mig.

Måndag: Fejskinnbrallor (har säkert 10 olika par, love it) från Asos, topp från Asos, skor från Nelly, fejktatuering från eBay

Tisdag: Fjällen (vi var i Björkliden)

Onsdag: Fjällen

Torsdag: Jeans köpta i Mexico, top från Zara, kaftan(?) från New York, cowboyboots eBay

Fredag: Collegelänning med slitna hål i från Nelly, svarta tights, skor från Nelly, skinnjacka från Jofama by Kenza (jag är precis på väg ut för att köpa kläder till mina barn, lön etc)

 

Continue Reading

Han går i ettan nu

Jag har precis kommit från skolan. Tage började ettan idag. Finskjorta, nya jeans och håret borstat för en gångs skull (vi måste bli bättre på det där). Han satt i en bänk, såg så liten ut. En halvtimme var vi där, man såg redan nu hur klassen kommer att bli, vilka roller de tar och har. Tage är helt uppenbart den som aldrig slutar prata. ”Han tar ju sitt sociala ansvar” påpekade jag till Daniel efteråt, eftersom T besvarade exakt varenda fråga som deras klassföreståndare ställde. Tages lärare är erfaren, har jobbat länge och har dessutom varit lärare även i en liten skola, så hen är van att hantera barn som är på olika stadier i undervisningen i ett och samma klassrum. Jag tror det kommer att bli skitbra.

Sedan satt vi föräldrar och drack kaffe en stund och pratade om vår egen skolstart. Jag minns min första dag supertydligt eftersom jag var den enda som kunde stava till kabbeleka – det var ju också en jävla blomma att inleda skoltiden med, tänker jag nu i efterhand. Och så pratade vi om det faktum att vår klassföreståndarinna, som jag numera går på syjunta med en gång i veckan, faktiskt hade en tramporgel som hon spelade på när vi sjöng varje morgon. Så jävla gammal är man. Tramporgel.

Jag började fundera, jag tror jag är den äldsta mamman i Tages klass faktiskt. Jag vet en till som är jämnårig med mig, men annars är de flesta ganska många år yngre. När jag gick i skolan tror jag att jag hade den absolut yngsta mamman. De som hade gamla föräldrar tyckte man liksom lite synd om.

Kanske är Tage det stackars barnet nu, med den gamla morsan.

 

Continue Reading