Tänk! Ändå.

Så skriver hon, Blondinbella. Tänk att det verkar gå att få ihop livet ändå.

Jag skulle ju iofs kunna hävda att det inte alls går för henne att få ihop livet. I alla fall inte själv. Jag menar, hon köper ju exakt varenda grej och tjänst som har med livet att göra. Hon skilde sig och har definitivt inte sina barn ens på halvtid trots att hon påstår det (om jag hade haft tid, hade jag lätt gjort den sammanställningen för att kunna bevisa det).

Så inte vet jag. Inte får ju hon ihop livet, ändå. 

Mina barn har till exempel nu fått nog av att jag reser, alldeles oavsett om jag har det eller inte. Så nu är det resestopp ett par veckor framöver, som följd av detta = får inte ihop arbetslivet, men det blir säkert bättre för familjelivet. Säkert bättre för mig också. För jag är så väldigt, väldigt trött.

Igår satt jag i soffan och ville bara gråta för att jag lyckats döda ännu en krukväxt. Det kändes ungefär så här ”varför kan jag inte tycka att sådant här är roligt/viktigt/prioriterat, varför är jag oförmögen att sköta en familj”.

Jag vet ju att det är för att jag är jättetrött som jag får de här känslorna, men fan. Snart gör jag som blondinbella och köper en jävla trädgårdsmästare. En kock, en barnflicka, en städerska, nån som viker tvätten, en assistent som skriver in saker i kalendern, en som fönar håret på mig (det sistnämnda är iofs det enda jag verkligen VILL ha). Köper en mamma åt dem när jag ändå är igång.

Jag är så kluven till allt det här. Alltså köpa sig fri från livet. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Kanske är det skitbra, kanske har blondinbella rätt i att hon kan hantera livet. Eller kanske borde man ha ett liv som man klarar av att sköta utan att andra gör det åt en.

Nåväl. Jag löste tre stora puckar under förmiddagen, det kändes skönt. Och så dök en ny upp att hantera. Men! Ändå! Ändå på minus, puckmässigt. Hurra för det.

Sedan gick jag ut i höstsolen. För att köpa snus. Och kände otroligt intensivt att jag skulle vilja ha tid till en promenad på lunchen. Att jag verkligen hade velat göra det. Bara gå runt sjön, lyssna på nån podd, röra sig. Kanske i morgon, om vädret är fint. Men idag måste jag jobba, jobba, jobba för jag är ensam med barnen (D är i Sthlm) och jag kommer inte hinna/orka jobba särskilt mycket ikväll. Så de åtta arbetstimmarna måste skrapas ihop dagtid. Det går naturligtvis inte, inte ens om man skippar lunchen. Men då blir det åtminstone sju.

Snuspromenaden! Idag ska jag ta in rosbuskar och äppelträd. -11 grader i natt.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *