Tid

I mellanrummet mellan jobbmöte och jobbmiddag hann jag nu (jag bor på hotell inne i Kiruna ikväll) sitta nere i lobbyn och skriva på min bok. Det gjorde mig glad, för det är så sällan. Det går långsamt, men det går framåt och… ja. Varje gång det händer vill jag ha mer.

I somras var jag en helg i vår stuga i Rovvis. Jag hade en del jobbgrejer att skriva på då, men jag hann också skriva på min bok ganska mycket (samt gå vilse och ro med Roger men det är en annan historia). Eller i alla fall ganska mycket för att vara jag. Jag funderar på att åka dit igen för det var verkligen mysigt. Lugn och ro och mysigt. Och ingenting som störde. Jag åt karra och ostbågar och skrev och tände ljus och kokade kaffe och elden sprakade så fint. Om det bara hade varit mörkt hade allt varit 110%. Därför hade det varit kul att åka dit nu, kanske bara över en natt eller så. Få skrivet massor. Kanske sitta i korgstolen i mörkret och läsa en roman.  Vila mitt huvud igen lite. Det har varit en så intensiv start på hösten med mycket att göra och det är lite stressande för lilla skallen. Jag har fått uppgifter av min coach (japp, jag har fått en karriärcoach) och de är av den där karaktären att jag hade velat ha tid till att fundera på dem. Ordentligt. Om värderingar som styr en, privat och i arbetet. Mål, hur man ska ta sig dit. Och så vidare. Sådant hade jag gärna gått en vända i skogen och funderat på. Det blir ju inte av, när man är hemma och tusen saker ska göras, tusen middagar ska lagas, tusen sticklingar planteras om, tusen föreningar att underhålla. Och så vidare. Barn! har man ju också.

Någon dag ska jag berätta om det där föreningslivet också. ”gå med i styrelsen” sa dom. ”Bli vice styrelseordförande, det blir kul”, sa dom. Och Pelle han går ju ingenstans så det är bara ren och skär formalia det där, vi behöver bara någons namn.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *