Tröttman

Så stark. Jag har ALDRIG varit så här slut i november. Jag tror det kanske handlar om att vi inte har fått någon snö. Det är väldigt, alltså väldigt, mörkt ute hela tiden nu. Det är först med avsaknaden av snön som man inser hur mycket den betyder. Och så är det glashalt ute. Allt är täckt av is istället för snö.

Nåväl. Det  handlar om att kämpa på och ta sig igenom den här månaden fram till jul. Sedan andas ut. Jag hoppas att snön kommer, nu har vi i alla fall minusgrader även på dagarna. Alltid något. Det här får såklart även stor betydelse för mitt jobb, många av entreprenörerna som inte kan börja köra som planerat. Bygger man t ex ett hotell av snö, så är det ju bra om snö finns. Men även alla andra som är beroende av snön, hundspann, skidor etc. Mycket besvärlig situation detta.

Goda nyheter dock, alla mina små leoparder ligger på Konsum och väntar på att plockas ut. Hoppas nu bara att de passar också, så kan jag gå runt och vara donna med klös hela Sthlmsresan.

Så trött. Råkade se något fint hem på insta just nyss, drabbades av stor sorg när jag tänker på mitt eget hem som bara förfaller. Längtar tills jag har stora barn som inte bygger saker av gamla kartonger längre. Vi har så mycket kartonger överallt i vårt hem, orkar inte. Konstiga högar med skit överallt. Mina resväskor ouppackade till exempel. Nu reser jag så mycket igen att det iofs inte är någon idé att packa upp dem, bara byta ut lite i dem mellan varven.

Hålla i och hålla ut. Tjock har jag blivit också. För många resor med renfilé och för mycket tröstätande av chips. Det är ett jävla gnäll nu. Då är jag ändå i en bra period i min cykel. Bävar för om det här blir en sådan där helvetescykel, då vet jag inte vad jag gör. Tyckte faktiskt förra var riktigt bra måendemässigt. Inte så himla arg på världen och mig själv. Kanske hjälper de där tabletterna. Så klart har jag ju nu skitit i att ta dem några dagar, måste komma in i det igen.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *